Hej!
Hoppas att ni mår bra och att ni är på banan!
Min upptrappning går inge vidare. Känner mig fortfarande som Bambi på is...
Igår var min kollega och goda, goda vän J här. (Vilken tur jag har som får jobba ihop med en av mina absolut närmaste och bästa vänner! Hon är toppen på alla sätt!) K jobbade natt och O var hos sin pappa så vi bestämde att vi skulle hyra "Bucket list" med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Den handlar om två döende män som gör en lista över saker de vill göra och se innan de dör. Vi ska läsa en bok som har lite av samma tema med våra nior, så vi tänkte att man kanske kunde jämföra bok och film. Filmen var sådär och vi bestämde att vi INTE kommer att använda oss av den, men vi hade mysigt! Jag hade gjort grönsaksdip och poppat popcorn. Oj, vad gott det var med krispiga grönsaker!! Ända tills i natt... Aj,aj aj! Då var det inte kul kan jag säga!
Eftersom jag har legat vaken och haft ont stora delar av natten så har jag funderat och lagt upp en plan. Eftersom jag inte är HELT färdig än (även om jag får på mig måljeansen så sitter de ju inte snyggt) så kör jag på med CK tills jag är helt nöjd och verkligen inte vill gå ner mer. Som det är nu, så vill jag ju fortfarande minska lite till och tror att det är därför jag får sån ångest av att äta (tror att det onda i magen förvärrades av vikt-ångest...). Jag är helt enkelt inte redo för att äta än. Jag vill känna att "nu vill jag inte gå ner mer i vikt" när jag ska trappa upp. Tror att det går lättare då.
Nu ska jag njuta av en ledig lördag! I morgon har jag massor att rätta. Usch!
Ha en bra helg och ta hand om er!
Kramar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Välkommen tillbaka till ren kur :-D Jag förstår dina tankar, se bara till att det inte går till överdrift. Jag tror lätt att det kan göra det och man blir alldeles för viktfixerad. Men du verkar ha både fötterna på jorden så det kommer du säkert klara galant! Hur länge hade du tänkt att köra ren kur? Det bästa är väl att försöka lägga sig 2 kilo under sin målvikt så man inte får ångest när vattnet kommer tillbaka igen. Men du är en riktig kämpe och jag är glad att du kör rent igen. Kram H
Hej "Pulverpolar´n"!
Målvikt har jag svårt att bestämma, men när jag känner mig nöjd så har jag tänkt, precis som du säger, att försöka gå ner två kilo till, så att man har lite marginal för vätskekilona. Men nu börjar väl du ändå se ljuset i tunneln och slutet på din kur?
Nu kör vi hårt, eller hur?!
Kramar
Hej söta lilla J!
Ja för så måste jag ju säga nu när du har gått o blivit en liten bambi! :)
Jaaaa... det är en omställning när man skall plötsligt börja äta igen men först av allt; DU HAR JU BARA GJORT DET SÅÅÅÅ BRA GUMMAN!!
Oj minns ju när man skulle börja "få tillåta sig" - att ÄTA MAT igen - det som alltid varit så enkelt - ja nästan FÖR ENKELT- (HmM det var väl därför man hamnade bland övervikten..;) ) ... och så plötsligt känns det inte helt enkelt att FÅ äta igen - det känns nästan lite laddat.
Jag tycker att Helena säger SÅÅÅ kloka saker ang. detta dilemma - var inte rädd och känn dig inte tjock o pluffsig - det är bara vatten som har satt sig - inte fett! Tillåt det att "ta lite tid" innan du hittar balansen. Själv upplevde jag en frihet när jag hoppade av den rena kuren - för då kunde jag springa mer och ta i mer under löp-passen :) :)
Det måste kännas underbart att se ljuset i tunneln! Både för dig och Helena!!! Jag tror att du fixxar upptrappningen med glans bambi J!!!
//Stor kram och grattis än en gång! Finliret nu bara- det fixxar du ju lätt som en plätt!
Stor kram + kraft och peppande tankar från Skenet!
Skicka en kommentar