Hej hopp!
Idag är inte energin på topp precis. Vaknade i morse av att jag hade ont i magen och låg och plaskade (något överdrivet, men bara lite) i värsta blodpölen. Dramatisk inledning av månadens favvo-vecka. Magen och huvudet har värkt idag och jag har känt mig allmänt hängig. Skönt att det går över snart! Hängigheten förstärks säkert av att jag är på väg in i ketosen igen. Har inte nått dit riktigt än, men snart så! Pga allt detta så har jag inte orkat röra mig så mycket idag. Jag gick till jobbet idag (det tar ca 40-45 min.) det var allt. Lite, men bättre än inget.
Det känns i alla fall skönt att jag har bestämt mig för att "köra rent" tills jag verkligen känner att jag inte vill gå ner mer och sen ta två kilon till, för att "säkra" vätskekilona. Hoppas att det går hyfsat fort bara. Visst är jag lite halvless på påsarna, men jag är mycket mera less på att vara tjock! Och jag är också väldigt less på att känna ångest för att jag äter. Oj, vad många år jag har haft det! Usch, vad mycket förspilld kvinnokraft som jag hade kunnat lägga på nåt annat och vettigare! Därför tänker jag nu se till att jag blir så "otjock" att jag blir helt nöjd.
Det tråkiga är nu, att jag är ju betydligt smalare än vad jag var i början av sommaren och jag får en del tråkiga "anorexi-kommentarer" av typen: "Men gud! Nu får du väl ändå ge dig! Du försvinner ju snart! Du börjar få anorexi-tendenser!" osv, osv... Och visst är det skillnad men det finns en hel del fläsk kvar runt höfter och mage som jag vill få bort och det får omvärlden acceptera. Så det så!
Nä, nu måste jag få i mig mer varmt vatten innan sockermonstret börjar härja för mycket med mig! Han är extra bråkig just idag när han har de kvinnliga hormonerna på sin sida... Han blir stursk då, det lilla fula monstret så nu ska han få!
Kram och kraft till er.
måndag 29 september 2008
lördag 27 september 2008
Lördagstankar
Hej!
Hoppas att ni mår bra och att ni är på banan!
Min upptrappning går inge vidare. Känner mig fortfarande som Bambi på is...
Igår var min kollega och goda, goda vän J här. (Vilken tur jag har som får jobba ihop med en av mina absolut närmaste och bästa vänner! Hon är toppen på alla sätt!) K jobbade natt och O var hos sin pappa så vi bestämde att vi skulle hyra "Bucket list" med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Den handlar om två döende män som gör en lista över saker de vill göra och se innan de dör. Vi ska läsa en bok som har lite av samma tema med våra nior, så vi tänkte att man kanske kunde jämföra bok och film. Filmen var sådär och vi bestämde att vi INTE kommer att använda oss av den, men vi hade mysigt! Jag hade gjort grönsaksdip och poppat popcorn. Oj, vad gott det var med krispiga grönsaker!! Ända tills i natt... Aj,aj aj! Då var det inte kul kan jag säga!
Eftersom jag har legat vaken och haft ont stora delar av natten så har jag funderat och lagt upp en plan. Eftersom jag inte är HELT färdig än (även om jag får på mig måljeansen så sitter de ju inte snyggt) så kör jag på med CK tills jag är helt nöjd och verkligen inte vill gå ner mer. Som det är nu, så vill jag ju fortfarande minska lite till och tror att det är därför jag får sån ångest av att äta (tror att det onda i magen förvärrades av vikt-ångest...). Jag är helt enkelt inte redo för att äta än. Jag vill känna att "nu vill jag inte gå ner mer i vikt" när jag ska trappa upp. Tror att det går lättare då.
Nu ska jag njuta av en ledig lördag! I morgon har jag massor att rätta. Usch!
Ha en bra helg och ta hand om er!
Kramar
Hoppas att ni mår bra och att ni är på banan!
Min upptrappning går inge vidare. Känner mig fortfarande som Bambi på is...
Igår var min kollega och goda, goda vän J här. (Vilken tur jag har som får jobba ihop med en av mina absolut närmaste och bästa vänner! Hon är toppen på alla sätt!) K jobbade natt och O var hos sin pappa så vi bestämde att vi skulle hyra "Bucket list" med Morgan Freeman och Jack Nicholson. Den handlar om två döende män som gör en lista över saker de vill göra och se innan de dör. Vi ska läsa en bok som har lite av samma tema med våra nior, så vi tänkte att man kanske kunde jämföra bok och film. Filmen var sådär och vi bestämde att vi INTE kommer att använda oss av den, men vi hade mysigt! Jag hade gjort grönsaksdip och poppat popcorn. Oj, vad gott det var med krispiga grönsaker!! Ända tills i natt... Aj,aj aj! Då var det inte kul kan jag säga!
Eftersom jag har legat vaken och haft ont stora delar av natten så har jag funderat och lagt upp en plan. Eftersom jag inte är HELT färdig än (även om jag får på mig måljeansen så sitter de ju inte snyggt) så kör jag på med CK tills jag är helt nöjd och verkligen inte vill gå ner mer. Som det är nu, så vill jag ju fortfarande minska lite till och tror att det är därför jag får sån ångest av att äta (tror att det onda i magen förvärrades av vikt-ångest...). Jag är helt enkelt inte redo för att äta än. Jag vill känna att "nu vill jag inte gå ner mer i vikt" när jag ska trappa upp. Tror att det går lättare då.
Nu ska jag njuta av en ledig lördag! I morgon har jag massor att rätta. Usch!
Ha en bra helg och ta hand om er!
Kramar
torsdag 25 september 2008
Torsdag
Hej!
Jag åt aldrig nåt igår. Jag vet inte vad som hände riktigt, men plötsligt var klockan över sju och jag hade bara fått i mig frukostdrinken! Inte bra alls. Dessutom hade jag inte på långa vägar fått i mig tillräckligt med vatten. Jag kände att jag inte orkade hälla i mig två påsar OCH äta protein efter sju på kvällen! Jag fick verkligen kämpa för att få i mig påsarna.
Idag åt jag lite taco-quornfärs och sallad i matsalen på lunch. Det var gott, men jag känner mig tjock och vägde tre hekto mer i morse än när jag vägde mig i lördags. :( Det känns ju inte så kul, trots att jag vet att det kan vara vätskebalans, eller ägglossning eller nåt... Känslan är i alla fall att jag har lagt på mig. Inte kul.
Ändå har jag ju bara ätit en quornbiff förutom det jag åt i matsalen idag, under den här veckan (jag har alltså bara ätit mat måndag och torsdag) så hur tjock kan jag egentligen ha blivit på det???! Jag ska försöka att följa Skenets råd och sluta att oroa mig och våga att äta, men det är svårt.
Dagens joggingtur var skön, även om det bara hanns med en kort tur mellan jobbet och meditationskursen. Det var skönt både för kroppen och psyket att ändå få röra lite på sig. Jag måste nog trappa upp träningen nu när jag börjat äta, tror jag.
Nåt roligt att se fram emot är att jag ska till Mariefred igen!!Jag har en arbetskamrat som blev så sugen på att åka dit när jag var så lyrisk efter vår resa, så hon undrade om jag kunde tänka mig att åka med henne. Klart jag kunde tänka mig det!!! Så nu ska vi åka den 29/11 och gå på julmarknad i Mariefred och mysa och fika och äta på Strandrestaurangen och prata och umgås! Det ska bli så mysigt! Min enda önskan var att vi skulle försöka få bo i ett av de andra vackra rummen på In my Garden, men skulle inte det gå så sover jag så gärna i det rummet vi sov i när älsklingen och jag var där. Tror att det är jättemysigt på julmarknaden och det blir ju perfekt att komma hem på söndagen lagom till adventsfirandet! Med lite (eller rätt mycket, kanske...) tur så kommer jag hem till ett nystädat hus och nybakade pepparkakor, lussebullar och varm glögg... Mmm, vad gott! Och DÅ kommer jag ju att vara så smal att jag nästan MÅSTE äta några lussebullar och pepparkakor för att inte bli alldeles FÖR tanig! ;) Tror ni inte det?! Hi, hi! Drömma och önska kan man ju alltid, eller hur? :) :)
Ha det nu så bra alla bloggisar och ta hand om er!
Kramar från nojiga J
Jag åt aldrig nåt igår. Jag vet inte vad som hände riktigt, men plötsligt var klockan över sju och jag hade bara fått i mig frukostdrinken! Inte bra alls. Dessutom hade jag inte på långa vägar fått i mig tillräckligt med vatten. Jag kände att jag inte orkade hälla i mig två påsar OCH äta protein efter sju på kvällen! Jag fick verkligen kämpa för att få i mig påsarna.
Idag åt jag lite taco-quornfärs och sallad i matsalen på lunch. Det var gott, men jag känner mig tjock och vägde tre hekto mer i morse än när jag vägde mig i lördags. :( Det känns ju inte så kul, trots att jag vet att det kan vara vätskebalans, eller ägglossning eller nåt... Känslan är i alla fall att jag har lagt på mig. Inte kul.
Ändå har jag ju bara ätit en quornbiff förutom det jag åt i matsalen idag, under den här veckan (jag har alltså bara ätit mat måndag och torsdag) så hur tjock kan jag egentligen ha blivit på det???! Jag ska försöka att följa Skenets råd och sluta att oroa mig och våga att äta, men det är svårt.
Dagens joggingtur var skön, även om det bara hanns med en kort tur mellan jobbet och meditationskursen. Det var skönt både för kroppen och psyket att ändå få röra lite på sig. Jag måste nog trappa upp träningen nu när jag börjat äta, tror jag.
Nåt roligt att se fram emot är att jag ska till Mariefred igen!!Jag har en arbetskamrat som blev så sugen på att åka dit när jag var så lyrisk efter vår resa, så hon undrade om jag kunde tänka mig att åka med henne. Klart jag kunde tänka mig det!!! Så nu ska vi åka den 29/11 och gå på julmarknad i Mariefred och mysa och fika och äta på Strandrestaurangen och prata och umgås! Det ska bli så mysigt! Min enda önskan var att vi skulle försöka få bo i ett av de andra vackra rummen på In my Garden, men skulle inte det gå så sover jag så gärna i det rummet vi sov i när älsklingen och jag var där. Tror att det är jättemysigt på julmarknaden och det blir ju perfekt att komma hem på söndagen lagom till adventsfirandet! Med lite (eller rätt mycket, kanske...) tur så kommer jag hem till ett nystädat hus och nybakade pepparkakor, lussebullar och varm glögg... Mmm, vad gott! Och DÅ kommer jag ju att vara så smal att jag nästan MÅSTE äta några lussebullar och pepparkakor för att inte bli alldeles FÖR tanig! ;) Tror ni inte det?! Hi, hi! Drömma och önska kan man ju alltid, eller hur? :) :)
Ha det nu så bra alla bloggisar och ta hand om er!
Kramar från nojiga J
onsdag 24 september 2008
Onsdag igen
Hej!
Det verkar som att många både längtar efter och fasar för dagen man ska börja äta igen. Det är inte lätt. Jag känner mig som att jag balanserar på slak lina ungefär... I måndags åt jag 100g quornbiff, igår åt jag inget alls och idag har jag tänkt att äta 100g quorn igen. Som sagt så tänker jag ta det saaaakta och försiktigt. Hoppas att jag klarar det.
I går köpte jag två tablettaskar med Extra som är sötade med Xylitol för andedräkten. Bägge askarna är slut idag och magen värker. Aj, aj! Sötningsmedel var INTE bra för magen! Varning utfärdas! Dessutom så var det inte bra för mig med tabletterna eftersom jag redan ätit upp bägge askarna. Tror att det triggade igång nåt gammalt godissug. Inte bra. Då har jag lärt mig det. Jag var i alla fall i ketos i morse (kollade med ketossticka) vilket kändes tryggt och bra och vant.
Usch, vad det här är svårt, men det MÅSTE gå! Man kan ju inte leva på pulver i all evighet...
Ta hand om er alla kurare och kämpar!
Kram
Det verkar som att många både längtar efter och fasar för dagen man ska börja äta igen. Det är inte lätt. Jag känner mig som att jag balanserar på slak lina ungefär... I måndags åt jag 100g quornbiff, igår åt jag inget alls och idag har jag tänkt att äta 100g quorn igen. Som sagt så tänker jag ta det saaaakta och försiktigt. Hoppas att jag klarar det.
I går köpte jag två tablettaskar med Extra som är sötade med Xylitol för andedräkten. Bägge askarna är slut idag och magen värker. Aj, aj! Sötningsmedel var INTE bra för magen! Varning utfärdas! Dessutom så var det inte bra för mig med tabletterna eftersom jag redan ätit upp bägge askarna. Tror att det triggade igång nåt gammalt godissug. Inte bra. Då har jag lärt mig det. Jag var i alla fall i ketos i morse (kollade med ketossticka) vilket kändes tryggt och bra och vant.
Usch, vad det här är svårt, men det MÅSTE gå! Man kan ju inte leva på pulver i all evighet...
Ta hand om er alla kurare och kämpar!
Kram
måndag 22 september 2008
Upptrappningsångest...
Hej!
Hoppas att ni alla mår bra! Jag vill börja med att tacka er som så gulligt gratulerat mig i era kommentarer! Tack, tack, tack!!! Och jag kan svara att ja, 26 tum ÄR litet, men jag är bara ca tre äpplen hög och rätt späd under allt "fluff" över ben och muskler så när jag är "ofet" så kan jag ha barnstorlek. Med andra ord så är jag egentligen liten som en fluglort och kan ha "barnvikt" utan att vara för smal...
Jag var till min konsulent idag och hon tyckte nog att det var dags att börja trappa upp. Jag är lite dubbel till det, då jag fortfarande förknippar mat med garanterad viktuppgång. Å andra sidan börjar jag bli rätt trött på mina påsar nu och många tar ju sitt kurande i etapper. Skulle det gå uppåt på vågen nu så får jag väl köra rent igen då.
Jag tänker dock trappa upp vääääldigt försiktigt. T.o.m försiktigare än vad som rekommenderas. Jag hoppas verkligen att jag ska klara att gå ner nu trots att jag äter mat. Jag ska tänka GI och se till att jag inte äter för mycket. Och natorligtvis trappa upp jätteförsiktigt.
Håll gärna en tumme eller två för mig nu, för jag vill INTE bli tjock igen. Då bryter jag ihop. Jag vill verklligen inte känna mig som jag kände mig den 15/7, alltså dagen innan jag började min kur. Usch! Det var hemskt! Men man måste ju kunna vara smal även om man faktiskt äter. Eller???
Kramar till er alla och tack för att ni läste!
Hoppas att ni alla mår bra! Jag vill börja med att tacka er som så gulligt gratulerat mig i era kommentarer! Tack, tack, tack!!! Och jag kan svara att ja, 26 tum ÄR litet, men jag är bara ca tre äpplen hög och rätt späd under allt "fluff" över ben och muskler så när jag är "ofet" så kan jag ha barnstorlek. Med andra ord så är jag egentligen liten som en fluglort och kan ha "barnvikt" utan att vara för smal...
Jag var till min konsulent idag och hon tyckte nog att det var dags att börja trappa upp. Jag är lite dubbel till det, då jag fortfarande förknippar mat med garanterad viktuppgång. Å andra sidan börjar jag bli rätt trött på mina påsar nu och många tar ju sitt kurande i etapper. Skulle det gå uppåt på vågen nu så får jag väl köra rent igen då.
Jag tänker dock trappa upp vääääldigt försiktigt. T.o.m försiktigare än vad som rekommenderas. Jag hoppas verkligen att jag ska klara att gå ner nu trots att jag äter mat. Jag ska tänka GI och se till att jag inte äter för mycket. Och natorligtvis trappa upp jätteförsiktigt.
Håll gärna en tumme eller två för mig nu, för jag vill INTE bli tjock igen. Då bryter jag ihop. Jag vill verklligen inte känna mig som jag kände mig den 15/7, alltså dagen innan jag började min kur. Usch! Det var hemskt! Men man måste ju kunna vara smal även om man faktiskt äter. Eller???
Kramar till er alla och tack för att ni läste!
lördag 20 september 2008
Äntligen!!!!!
Hej hopp!
Jag måste bara tala om en sak, fast jag egentligen inte har tid just nu; JAG KAN KNÄPPA MÅLJEANSEN!!!!! Jubel och fröjd! Jag fuskvägde mig i morse, fast jag egentligen tänkte väga mig först i morgon och såg till min förvåning att jag hade gått ner. Jippie!! Då blev jag lite sugen på att prova måljeansen och se hur långt det var kvar. Fatta att jag blev förvånad när jag faktiskt kunde knäppa dem!! Nu är det lite "finputs" kvar, eftersom de inte sitter snyggt utan det är lite mjukt fluff som pöser över byxkanten. Inte snyggt kan jag säga! Men jag får på mig ett par jeans i storlek 26 tum!!! Nu får jag på allvar börja tänka på livet efter kuren - spännande!
Hoppas att ni andra har en riktigt mysig lördag!
Jag återkommer säkert under dagen.
Kramar/J
Jag måste bara tala om en sak, fast jag egentligen inte har tid just nu; JAG KAN KNÄPPA MÅLJEANSEN!!!!! Jubel och fröjd! Jag fuskvägde mig i morse, fast jag egentligen tänkte väga mig först i morgon och såg till min förvåning att jag hade gått ner. Jippie!! Då blev jag lite sugen på att prova måljeansen och se hur långt det var kvar. Fatta att jag blev förvånad när jag faktiskt kunde knäppa dem!! Nu är det lite "finputs" kvar, eftersom de inte sitter snyggt utan det är lite mjukt fluff som pöser över byxkanten. Inte snyggt kan jag säga! Men jag får på mig ett par jeans i storlek 26 tum!!! Nu får jag på allvar börja tänka på livet efter kuren - spännande!
Hoppas att ni andra har en riktigt mysig lördag!
Jag återkommer säkert under dagen.
Kramar/J
torsdag 18 september 2008
Tok-torsdag
Hej!
Nu har det varit en sån där extremstressig och rörig dag igen! Oj, oj, oj...
Men nu är jag hemma och jag ska ta en kväll i soffan med en nyinköpt inredningstidning och bara mysa. Jag måste hälla i mig massor av vatten nu, för jag har nog knappt fått i mig en liter under dagen... Inte bra alls, men sådana här dagar är svåra att få till. Jag är dock på banan i alla fall, vilket känns bra.
Hoppas att ni haft en bättre dag!
Kram
J
Nu har det varit en sån där extremstressig och rörig dag igen! Oj, oj, oj...
Men nu är jag hemma och jag ska ta en kväll i soffan med en nyinköpt inredningstidning och bara mysa. Jag måste hälla i mig massor av vatten nu, för jag har nog knappt fått i mig en liter under dagen... Inte bra alls, men sådana här dagar är svåra att få till. Jag är dock på banan i alla fall, vilket känns bra.
Hoppas att ni haft en bättre dag!
Kram
J
tisdag 16 september 2008
Etapp två, dag 2. Eller ett...
Hej hopp!
Jag har ju sagt tidgare att en av mina bästa grenar är att oroa mig. En annan av mina bästa grenar är "tjutning" (d.v.s. att gråta). När jag läste goa Helenas och Skenets kommentarer så blev jag så glad och rörd att jag var tvungen att grina en skvätt! Barnen undrade vad som hade hänt och skakade bara på huvudet när de fick höra varför jag grinade. Min käre man är betydligt mer härdad, så han lyfte knappt på ena ögonbrynet ens.
Jag blir så rörd över deras stöd! Tänk att det finns så goa människor!! Deras stöd betyder så oerhört mycket. Tack snälla goa ni! Jag tycker om er, trots att jag aldrig har träffat er!
Idag har det gått betydligt bättre. Jag har provat de tider som Helena och Skenet kör, d.v.s. 12-16-20. Jag tror faktiskt att det är bättre. Jag har "freestylat" lite mer, vilket ibland har inneburit att det har gått väldigt långt mellan "måltiderna". Jag ska prova att ta mina påsar med 4- timmarsintervaller en vecka och se om det känns bättre än att ta dem som det passar. Vattnet ligger jag dock lite efter med idag med. Ska försöka hälla i mig mig det jag måste ikväll, trots att sömnen blir lidande.
Guldkanten idag är dels Skenets och Helenas stöd och att mina kära små barn varit alldeles extra duktiga med läxor idag! Jag har faktiskt busat lite extra på jobbet idag också och det har gjort att jag faktiskt har känt mig lite mer levande. Jag har en jättego och busig frökenkollega som jag har busat med. Sen får man ta vara på det lilla; igår kände jag mig ju så gammal (t.o.m. i stort sett med ena benet i graven, tror jag) och idag trodde en av mina elever att min kollega E var äldre än jag. E är 29!!!! Alltså 9 år yngre! He, he! Då kände jag mig också lite mindre död. Sen så är det ju så att elever i ärlighetens namn har svårt att bedöma åldrar. De kan tro att man är allt mellan 22 och 52, men det tänker jag inte låtsas om. Så det så! Jag tänker låtsas att jag är en ung levande 29-åring som har massor av roligt och spännande kvar att uppleva!
Må så gott och hitta era guldkanter!
Kram
J
Jag har ju sagt tidgare att en av mina bästa grenar är att oroa mig. En annan av mina bästa grenar är "tjutning" (d.v.s. att gråta). När jag läste goa Helenas och Skenets kommentarer så blev jag så glad och rörd att jag var tvungen att grina en skvätt! Barnen undrade vad som hade hänt och skakade bara på huvudet när de fick höra varför jag grinade. Min käre man är betydligt mer härdad, så han lyfte knappt på ena ögonbrynet ens.
Jag blir så rörd över deras stöd! Tänk att det finns så goa människor!! Deras stöd betyder så oerhört mycket. Tack snälla goa ni! Jag tycker om er, trots att jag aldrig har träffat er!
Idag har det gått betydligt bättre. Jag har provat de tider som Helena och Skenet kör, d.v.s. 12-16-20. Jag tror faktiskt att det är bättre. Jag har "freestylat" lite mer, vilket ibland har inneburit att det har gått väldigt långt mellan "måltiderna". Jag ska prova att ta mina påsar med 4- timmarsintervaller en vecka och se om det känns bättre än att ta dem som det passar. Vattnet ligger jag dock lite efter med idag med. Ska försöka hälla i mig mig det jag måste ikväll, trots att sömnen blir lidande.
Guldkanten idag är dels Skenets och Helenas stöd och att mina kära små barn varit alldeles extra duktiga med läxor idag! Jag har faktiskt busat lite extra på jobbet idag också och det har gjort att jag faktiskt har känt mig lite mer levande. Jag har en jättego och busig frökenkollega som jag har busat med. Sen får man ta vara på det lilla; igår kände jag mig ju så gammal (t.o.m. i stort sett med ena benet i graven, tror jag) och idag trodde en av mina elever att min kollega E var äldre än jag. E är 29!!!! Alltså 9 år yngre! He, he! Då kände jag mig också lite mindre död. Sen så är det ju så att elever i ärlighetens namn har svårt att bedöma åldrar. De kan tro att man är allt mellan 22 och 52, men det tänker jag inte låtsas om. Så det så! Jag tänker låtsas att jag är en ung levande 29-åring som har massor av roligt och spännande kvar att uppleva!
Må så gott och hitta era guldkanter!
Kram
J
måndag 15 september 2008
Ett litet P.S till... Nu är det verkligen bekräftat!
Nu har jag kommit hem från bion. Jag såg alltså "Mamma Mia" med ett gäng tjejkompisar. Det var en jättemysig film. En banal historia som värmde hjärtat. Alla som sett den säger att man blir så glad av den. Alla utom jag. Förstås. Som vanligt. Jag blev deprimerad. Jag måste ju verkligen vara helt knäpp! Har ni hört nån mer som blivit deppig av den filmen??? Nä, trodde väl det.
Jag tyckte ju att det var en trevlig, varm och banal film, men den fick mig att känna att jag LEVER alldeles för lite! Snart är jag död. Kanske redan i morgon, kanske om 60 år, visst, men de här 38 åren har gått fort. Livet är kort och jag känner mig gammal ibland. Nej, jag har ingen SÅN åldersnoja att jag försöker se ut som 20 igen och springer iväg och sprutar ansiktet fullt av botox, eller köper nya "korta" tuttar eller så, men jag vill känna mig LEVANDE! Jag VET att livet inte kan vara som en film, men den fick upp dödsångesten till ytan. Den ligger väl och skvalpar rätt ytligt för jämnan i och för sig, men nu ploppade den upp ordentligt. Dödsångesten har legat rätt ytligt sedan min älskade pappa och mormor dog 2004 och 2005. Hur var deras liv egentligen? Kände de att de levde? Var de nöjda med sina liv?
Man borde göra mer av de få dagar man har här på jorden tycker jag. Man (läs jag) lunkar mest på i nån grå vardagslunk och dagarna är ganska lika. Mariefredsresan var ju en riktig höjdpunkt, men när gjorde vi nåt sånt innan dess? Det var många år sedan! Tro nu inte att jag tycker synd om mig, för det gör jag absolut inte! Herregud, jag har det ju jättebra och har massor att vara tacksam över, och det ÄR jag! Det är bara det att jag känner att jag inte suger ut allt jag kan av det här korta jordelivet vi får. Sen fattar jag ju att man inte måste bosätta sig på nån grekisk ö och ligga med Pierce Brosnan (Meryl Streep gör det i filmen om nu nån inte har sett den än) och brista ut i sång lite nu och då för att känna sig levande, förstås. Men jag tror att det är viktigt att ta reda på vad man vill och sedan att VÅGA, samt att ta vara på de små sakerna som förgyller tillvaron.
Man har ett ansvar för sitt liv. Det är ju bara jag som kan styra över MITT liv! Det är jag som väljer. Nu ska jag försöka välja att leva och jag ska försöka välja livsbejakande och roliga saker. HUR jag ska gå till väga vet jag inte riktigt än, men det ska jag komma på.
Nä, jag ska ge mig ut på guldkantsjakt och försöka hitta de små guldkornen som gör att man känner att man lever och att livet inte bara är ett antal gråa dagar. Det får bli mitt projekt vid sidan av kuren. J´s cambridgekur och guldkantsjakt! Hur är det för er, mina goa bloggvänner och läsare? Känner ni er levande? Hur gör ni för att hitta guldkanter i livet?
Nu blev jag djup och lite svartsynt, jag vet, (tidig 40-års kris???) men jag vill vara ärlig här och dela med mig av mina tankar. Hoppas att ni inte blir alldeles för trötta på mig.
För tredje gången idag säger jag hej då och godnatt och tackar för att du läste, om nu nån gjorde det.
Lev!!!
Kram
Jag tyckte ju att det var en trevlig, varm och banal film, men den fick mig att känna att jag LEVER alldeles för lite! Snart är jag död. Kanske redan i morgon, kanske om 60 år, visst, men de här 38 åren har gått fort. Livet är kort och jag känner mig gammal ibland. Nej, jag har ingen SÅN åldersnoja att jag försöker se ut som 20 igen och springer iväg och sprutar ansiktet fullt av botox, eller köper nya "korta" tuttar eller så, men jag vill känna mig LEVANDE! Jag VET att livet inte kan vara som en film, men den fick upp dödsångesten till ytan. Den ligger väl och skvalpar rätt ytligt för jämnan i och för sig, men nu ploppade den upp ordentligt. Dödsångesten har legat rätt ytligt sedan min älskade pappa och mormor dog 2004 och 2005. Hur var deras liv egentligen? Kände de att de levde? Var de nöjda med sina liv?
Man borde göra mer av de få dagar man har här på jorden tycker jag. Man (läs jag) lunkar mest på i nån grå vardagslunk och dagarna är ganska lika. Mariefredsresan var ju en riktig höjdpunkt, men när gjorde vi nåt sånt innan dess? Det var många år sedan! Tro nu inte att jag tycker synd om mig, för det gör jag absolut inte! Herregud, jag har det ju jättebra och har massor att vara tacksam över, och det ÄR jag! Det är bara det att jag känner att jag inte suger ut allt jag kan av det här korta jordelivet vi får. Sen fattar jag ju att man inte måste bosätta sig på nån grekisk ö och ligga med Pierce Brosnan (Meryl Streep gör det i filmen om nu nån inte har sett den än) och brista ut i sång lite nu och då för att känna sig levande, förstås. Men jag tror att det är viktigt att ta reda på vad man vill och sedan att VÅGA, samt att ta vara på de små sakerna som förgyller tillvaron.
Man har ett ansvar för sitt liv. Det är ju bara jag som kan styra över MITT liv! Det är jag som väljer. Nu ska jag försöka välja att leva och jag ska försöka välja livsbejakande och roliga saker. HUR jag ska gå till väga vet jag inte riktigt än, men det ska jag komma på.
Nä, jag ska ge mig ut på guldkantsjakt och försöka hitta de små guldkornen som gör att man känner att man lever och att livet inte bara är ett antal gråa dagar. Det får bli mitt projekt vid sidan av kuren. J´s cambridgekur och guldkantsjakt! Hur är det för er, mina goa bloggvänner och läsare? Känner ni er levande? Hur gör ni för att hitta guldkanter i livet?
Nu blev jag djup och lite svartsynt, jag vet, (tidig 40-års kris???) men jag vill vara ärlig här och dela med mig av mina tankar. Hoppas att ni inte blir alldeles för trötta på mig.
För tredje gången idag säger jag hej då och godnatt och tackar för att du läste, om nu nån gjorde det.
Lev!!!
Kram
Ett litet P.S bara... Och ångest... Och skam...
Hej igen!
När man får lite extra tid över som jag fick idag, så kan man t.ex. hitta kuliga sidor på nätet. Jag hittade Cambridgekurens amerikanska hemsida. Det stod en del matnyttigt där. De har t.ex. andra smaker där som inte finns här och de verkar förbereda sig för att gå på ren kur där. Många verkar trappa ner istället för att gå rätt på ren kur som här. Det ledde till ett snedsteg från min sida. Jag åt lite för att trappa ner till ren kur... Det verkade som en jättebra idé tyckte jag och tuggade gladeligen på, tills jag helt plötsligt undrade vad f-n jag höll på med?!!! Då kom ångesten och grep tag i mig så nu känns det inte så kul... Jag skulle ju köra rent från idag ju! Undrar varför jag halkade av banan? Jag tror inte att det bara berodde på att jänkarna verkar trappa ner inför sin rena kur. Hjälp! Tänk om jag inte klarar det nu???! Jag kanske aldrig får på mig måljeansen!!! Jag kanske kommer att se ut som ett mumintroll igen snart! NEEEEJ! Jag vill inte!!!
Skärp dig nu, J! Du har klarat det förut och i morgon är en ny dag. Ingen mer mat nu och ENBART CK och vatten resten av dagen och i morgon! Vatten ja, det har jag fått i mig alldeles för lite och jag kan ju inte springa hur som helst på bion! Vilken misslyckad omstart! Jag känner mig som världens största fejk just nu... Och världens tjockaste fejk. Och dummaste. Och fulaste. Och blåstaste. Och...
Hoppas att det går bättre för er!
Kram från en skamsen och ångerfull J
När man får lite extra tid över som jag fick idag, så kan man t.ex. hitta kuliga sidor på nätet. Jag hittade Cambridgekurens amerikanska hemsida. Det stod en del matnyttigt där. De har t.ex. andra smaker där som inte finns här och de verkar förbereda sig för att gå på ren kur där. Många verkar trappa ner istället för att gå rätt på ren kur som här. Det ledde till ett snedsteg från min sida. Jag åt lite för att trappa ner till ren kur... Det verkade som en jättebra idé tyckte jag och tuggade gladeligen på, tills jag helt plötsligt undrade vad f-n jag höll på med?!!! Då kom ångesten och grep tag i mig så nu känns det inte så kul... Jag skulle ju köra rent från idag ju! Undrar varför jag halkade av banan? Jag tror inte att det bara berodde på att jänkarna verkar trappa ner inför sin rena kur. Hjälp! Tänk om jag inte klarar det nu???! Jag kanske aldrig får på mig måljeansen!!! Jag kanske kommer att se ut som ett mumintroll igen snart! NEEEEJ! Jag vill inte!!!
Skärp dig nu, J! Du har klarat det förut och i morgon är en ny dag. Ingen mer mat nu och ENBART CK och vatten resten av dagen och i morgon! Vatten ja, det har jag fått i mig alldeles för lite och jag kan ju inte springa hur som helst på bion! Vilken misslyckad omstart! Jag känner mig som världens största fejk just nu... Och världens tjockaste fejk. Och dummaste. Och fulaste. Och blåstaste. Och...
Hoppas att det går bättre för er!
Kram från en skamsen och ångerfull J
Dag 1 på etapp två...
Hej!
Arbetsdagen blev kort idag. Min dotters fröken ringde och sa att A mådde så dåligt att jag var tvungen att komma och hämta henne. Så nu ligger hon och sover, jag har tänt en brasa i kaminen och dricker te och bloggar.
Nu är det slutetappen kvar och jag känner mig trött, men ändå laddad. Hoppas att jag är i mål fort så att jag snart kan njuta av att vara smal och att kunna ha mina måljeans!
I kväll ska jag och ett gäng tjejer (äntligen) gå på "Mamma Mia" som alla säger är så bra. Hoppas att de har rätt! Bio brukar man (jag i alla fall) förknippa med popcorn eller godis. Nu får det bli min bästa vän vattenflaskan som jag tar med. Det ska väl gå det också, men jag blir nog sugen. Det är ju värst de första dagarna innan man kommit in i ketosen, så magen lär nog knorra och väsnas.
Hoppas att min lilla A blir frisk fort och att ni alla har en bra dag!
Nu kör vi tjejer! (och killar för all del, om det är nån sån som läser det här...)
Kram
Arbetsdagen blev kort idag. Min dotters fröken ringde och sa att A mådde så dåligt att jag var tvungen att komma och hämta henne. Så nu ligger hon och sover, jag har tänt en brasa i kaminen och dricker te och bloggar.
Nu är det slutetappen kvar och jag känner mig trött, men ändå laddad. Hoppas att jag är i mål fort så att jag snart kan njuta av att vara smal och att kunna ha mina måljeans!
I kväll ska jag och ett gäng tjejer (äntligen) gå på "Mamma Mia" som alla säger är så bra. Hoppas att de har rätt! Bio brukar man (jag i alla fall) förknippa med popcorn eller godis. Nu får det bli min bästa vän vattenflaskan som jag tar med. Det ska väl gå det också, men jag blir nog sugen. Det är ju värst de första dagarna innan man kommit in i ketosen, så magen lär nog knorra och väsnas.
Hoppas att min lilla A blir frisk fort och att ni alla har en bra dag!
Nu kör vi tjejer! (och killar för all del, om det är nån sån som läser det här...)
Kram
söndag 14 september 2008
Hemma igen och nya tag väntar...
Hej!
Jag är heeeelt betagen och nästan beredd att ta mitt pick och pack och flytta NU!!!! Mariefred var så mysigt! Ni som ännu inte bott på "In my garden" bör snarast boka ett rum. SÅÅÅ vackert och mysigt! Inredningsjunkie (Jag missbrukar inte bara mat, utan inredningstidningar också! ;) ) som jag är, så kan jag säga att jag hade ståpäls mest hela tiden! Allt var genomtänkt, smakfullt, vackert och romantiskt. Jag fick en del nya inredningsideer och en del "gamla" idéer jag haft ett tag såg jag nu i verkligheten. Jag har t.ex. funderat ett tag på att måla vårt vardagsrumsgolv svart, men har tvekat. Det gör jag inte längre. Å, vad snyggt det var! Åk dit, alla som inte varit där!!!! Vi kommer definitivt att åka dit igen. Vi funderar på att åka dit till vår bröllopsdag i juli. Det får nog bli så tror jag. Jag kan förstå att Leila Lindholm ville fotografera sin bakbok där. Det är en perfekt scenografi för en bok! (Eller film eller vad som helst som ska vara mysigt och vackert)
Själva Mariefred var också väldigt mysigt och gulligt. Som jag trodde så trivdes jag alldeles förträffligt i den miljön och skulle som sagt mycket väl kunna tänka mig att bo där. Mina förväntningar infriades till 100%! Middagen intogs på Strandrestaurangen. Mycket god mat, mysig miljö och trevlig personal så det var också en höjdare! Tack för tipset goa Helena och Skenet! Jag tänkte allt på er när vi strosade omkring! Vilka vackra omgivningar ni har växt upp i, tjejer! Inte konstigt att ni är så trevliga och goa. ;) ;)
Gripsholms slott som jag fascinerades så av när jag såg det på skolresan i sexan var lika fascinerande nu. Man kan verkligen känna historiens vingslag där. Jag skulle nog inte våga sova ensam där en natt. Jag kan tänka mig att traktens ungdomar går till slottet på nätterna ibland för att se om det spökar och utmana varandra om vem som vågar mest. Och spökar gör det nog...
Eftersom vi kom hem ganska sent nu på eftermiddagen, så kör jag igång med min CK-kur igen i morgon. Det ska bli riktigt skönt och jag känner mig laddad för att ta de sista kvarvarande kilona! Måljeansen- here I come!
Hoppas att ni alla har haft en mysig höst-helg och att ni är fulla av liv, lust och kraft och att era batterier är lika laddade som mina! Min själ har fått sig en riktig kraftinjektion nu och jag är redo att tampas med mitt gräsliga sockermonster.
Stor kram
J
Jag är heeeelt betagen och nästan beredd att ta mitt pick och pack och flytta NU!!!! Mariefred var så mysigt! Ni som ännu inte bott på "In my garden" bör snarast boka ett rum. SÅÅÅ vackert och mysigt! Inredningsjunkie (Jag missbrukar inte bara mat, utan inredningstidningar också! ;) ) som jag är, så kan jag säga att jag hade ståpäls mest hela tiden! Allt var genomtänkt, smakfullt, vackert och romantiskt. Jag fick en del nya inredningsideer och en del "gamla" idéer jag haft ett tag såg jag nu i verkligheten. Jag har t.ex. funderat ett tag på att måla vårt vardagsrumsgolv svart, men har tvekat. Det gör jag inte längre. Å, vad snyggt det var! Åk dit, alla som inte varit där!!!! Vi kommer definitivt att åka dit igen. Vi funderar på att åka dit till vår bröllopsdag i juli. Det får nog bli så tror jag. Jag kan förstå att Leila Lindholm ville fotografera sin bakbok där. Det är en perfekt scenografi för en bok! (Eller film eller vad som helst som ska vara mysigt och vackert)
Själva Mariefred var också väldigt mysigt och gulligt. Som jag trodde så trivdes jag alldeles förträffligt i den miljön och skulle som sagt mycket väl kunna tänka mig att bo där. Mina förväntningar infriades till 100%! Middagen intogs på Strandrestaurangen. Mycket god mat, mysig miljö och trevlig personal så det var också en höjdare! Tack för tipset goa Helena och Skenet! Jag tänkte allt på er när vi strosade omkring! Vilka vackra omgivningar ni har växt upp i, tjejer! Inte konstigt att ni är så trevliga och goa. ;) ;)
Gripsholms slott som jag fascinerades så av när jag såg det på skolresan i sexan var lika fascinerande nu. Man kan verkligen känna historiens vingslag där. Jag skulle nog inte våga sova ensam där en natt. Jag kan tänka mig att traktens ungdomar går till slottet på nätterna ibland för att se om det spökar och utmana varandra om vem som vågar mest. Och spökar gör det nog...
Eftersom vi kom hem ganska sent nu på eftermiddagen, så kör jag igång med min CK-kur igen i morgon. Det ska bli riktigt skönt och jag känner mig laddad för att ta de sista kvarvarande kilona! Måljeansen- here I come!
Hoppas att ni alla har haft en mysig höst-helg och att ni är fulla av liv, lust och kraft och att era batterier är lika laddade som mina! Min själ har fått sig en riktig kraftinjektion nu och jag är redo att tampas med mitt gräsliga sockermonster.
Stor kram
J
fredag 12 september 2008
Friluftsdag och packning
Hej på er!
Hoppas att ni alla mår bra.
Idag har vi haft friidrottsdag med hela högstadiet. Både roligt och inte. 99% av alla ungdomar är helt underbara och hur mysiga som helst, medan det finns en liten procent som mår så dåligt och är så trasiga själar att de bara kan bete sig destruktivt. Tråkigt och synd för alla andra, men en av mina övertygelser är att det man fokuserar på växer, så därför väljer jag att ta tag i det problem som det fåtal "bråkstakar" utgör men minnas och fokusera på alla de underbara ungdomar som finns. Det är verkligen världens bästa jobb att vara lärare när det funkar! Det ger så mycket och är så roligt att få privilegiet att få vara en del av livet för eleverna under högstadietiden! Det är en otrolig skillnad på den relation jag hade till mina lärare när jag gick på högstadiet (jo, jag vet att det inte heter högstadiet längre, men det struntar jag faktiskt i!!) och den relation jag har till mina elever. I vårt arbetslag är dörren till lärarnas arbetsrum alltid öppen och det har fått till följd att våra elever sällan är i rasthallen, utan de umgås konstigt nog hellre med oss!! Det hade jag INTE gjort när jag var tonåring, det kan jag säga. De sitter inne hos oss och pratar och pratar. Det går inte en enda dag utan att jag får någon kram av någon elev och alltid finns det något som framkallar skratt. Så jag är väldigt tacksam för att jag har ett jobb som jag trivs så bra med. Visst blir jag arg ibland och jag lovar att jag säger ifrån! Jag kan vara en riktig "monsterfröken" om det behövs, och det gör det ju då och då. Men oftast har vi bara roligt och jag önskar att det vore den bilden som syntes i massmedia ibland...
Ja, ja så är det. Maten har jag inte tänkt så mycket på, utan jag har släppt det lite grann nu under min paus. Jag känner mig rätt tjock, svullen och orolig i magen och det känns som att jag skulle ha gått upp 5 kg, men det får vara så nu. Jag kan ju snart köra igång med mina påsar igen. Jag funderar dock på om det är p.g.a. lite bristande kontroll och rädsla för att komma tillbaka till utgångspunkten igen som får mig att känna så, eller om det är nåt annat. Jag har ätit en del av det jag har varit som mest sugen på nu. Smågodis och kanelbulle t.ex. och det är ju gott, men inte så gott att det är värt att misslyckas med mitt viktprojekt. Har lite ångest faktiskt. Hade inte resan och övernattningen i stugan kommit i vägen så hade jag aldrig valt att ta ett uppehåll. Men det borde väl fortsätta att ticka på neråt på vågen igen när jag åter är på banan på söndag lunch. Det finns dock en liiiten rädsla för att det ska vara "förstört" på något sätt nu. Ogrundat, jag vet, men så känns det. Det är ju så fantastiskt skönt att ha tappat en del av kilona och jag vill ju fortsätta neråt!
Läste förresten på Viktklubbens forum att Caroline där rekommenderar styrketräning framför konditionsträning för att lättare hålla vikten efter avslutad kur. Jag skulle kunna tänka mig att en kombination är det allra bästa, eller vad tror ni kloka bloggläsare?
Nu väntar packning inför resan till Mariefred. Det ska bli jättekul att komma dit! Jag har fått för mig att det är väldigt mysigt och lite "gulligt" där och att jag kommer att trivas förträffligt! Ett lite lustigt sammanträffande är att två av mina nyfunna bloggvänner kommer därifrån. Det blir lite extra kul att se var de växt upp, trots att jag aldrig träffat dem eller sett dem. Det är konstigt i cybervärlden...
Hoppas att ni får en vilsam och givande helg och ni som kämpar: det är inte så gott att äta som man tror när man kurar. Jag lovar! Det är inte värt det, så kör på! Ni klarar allt ni vill!
Många kramar från J
Hoppas att ni alla mår bra.
Idag har vi haft friidrottsdag med hela högstadiet. Både roligt och inte. 99% av alla ungdomar är helt underbara och hur mysiga som helst, medan det finns en liten procent som mår så dåligt och är så trasiga själar att de bara kan bete sig destruktivt. Tråkigt och synd för alla andra, men en av mina övertygelser är att det man fokuserar på växer, så därför väljer jag att ta tag i det problem som det fåtal "bråkstakar" utgör men minnas och fokusera på alla de underbara ungdomar som finns. Det är verkligen världens bästa jobb att vara lärare när det funkar! Det ger så mycket och är så roligt att få privilegiet att få vara en del av livet för eleverna under högstadietiden! Det är en otrolig skillnad på den relation jag hade till mina lärare när jag gick på högstadiet (jo, jag vet att det inte heter högstadiet längre, men det struntar jag faktiskt i!!) och den relation jag har till mina elever. I vårt arbetslag är dörren till lärarnas arbetsrum alltid öppen och det har fått till följd att våra elever sällan är i rasthallen, utan de umgås konstigt nog hellre med oss!! Det hade jag INTE gjort när jag var tonåring, det kan jag säga. De sitter inne hos oss och pratar och pratar. Det går inte en enda dag utan att jag får någon kram av någon elev och alltid finns det något som framkallar skratt. Så jag är väldigt tacksam för att jag har ett jobb som jag trivs så bra med. Visst blir jag arg ibland och jag lovar att jag säger ifrån! Jag kan vara en riktig "monsterfröken" om det behövs, och det gör det ju då och då. Men oftast har vi bara roligt och jag önskar att det vore den bilden som syntes i massmedia ibland...
Ja, ja så är det. Maten har jag inte tänkt så mycket på, utan jag har släppt det lite grann nu under min paus. Jag känner mig rätt tjock, svullen och orolig i magen och det känns som att jag skulle ha gått upp 5 kg, men det får vara så nu. Jag kan ju snart köra igång med mina påsar igen. Jag funderar dock på om det är p.g.a. lite bristande kontroll och rädsla för att komma tillbaka till utgångspunkten igen som får mig att känna så, eller om det är nåt annat. Jag har ätit en del av det jag har varit som mest sugen på nu. Smågodis och kanelbulle t.ex. och det är ju gott, men inte så gott att det är värt att misslyckas med mitt viktprojekt. Har lite ångest faktiskt. Hade inte resan och övernattningen i stugan kommit i vägen så hade jag aldrig valt att ta ett uppehåll. Men det borde väl fortsätta att ticka på neråt på vågen igen när jag åter är på banan på söndag lunch. Det finns dock en liiiten rädsla för att det ska vara "förstört" på något sätt nu. Ogrundat, jag vet, men så känns det. Det är ju så fantastiskt skönt att ha tappat en del av kilona och jag vill ju fortsätta neråt!
Läste förresten på Viktklubbens forum att Caroline där rekommenderar styrketräning framför konditionsträning för att lättare hålla vikten efter avslutad kur. Jag skulle kunna tänka mig att en kombination är det allra bästa, eller vad tror ni kloka bloggläsare?
Nu väntar packning inför resan till Mariefred. Det ska bli jättekul att komma dit! Jag har fått för mig att det är väldigt mysigt och lite "gulligt" där och att jag kommer att trivas förträffligt! Ett lite lustigt sammanträffande är att två av mina nyfunna bloggvänner kommer därifrån. Det blir lite extra kul att se var de växt upp, trots att jag aldrig träffat dem eller sett dem. Det är konstigt i cybervärlden...
Hoppas att ni får en vilsam och givande helg och ni som kämpar: det är inte så gott att äta som man tror när man kurar. Jag lovar! Det är inte värt det, så kör på! Ni klarar allt ni vill!
Många kramar från J
torsdag 11 september 2008
Tillbaka från arbetslagsresan
Hej!
Hoppas att ni alla mår bra i höstrusket!
Nu är jag tillbaka efter att ha varit på den lilla resan med mitt arbetslag. Jag har alltså ätit mat! Jag kan nog inte påstå att jag gjorde jättebra val hela tiden, då jag inte hade mycket att välja på i den lilla sommarstugan i skogen, utan jag fick snällt äta det som erbjöds. Magen höll, tack och lov! Det hade ju inte varit roligt att bli jättedålig och få springa ut i mörkret på den lilla mulltoan. Huvaligen! Men det gick ju som sagt bra. Visst bubblade det i magen och den knorrade och lät mer än vanligt, men annars kändes det helt okej. Det som ändå är mest häpnadsväckande och faktiskt helt otroligt är att jag just nu längtar tills jag på söndag lunch får börja med CK igen!!!! Det är helt sant! SÅ märkvärdigt var det inte att äta! Jag har ju varit utan mat så länge nu och har ju faktiskt levt ett riktigt bra liv ändå, så det var inte ens hälften så himmelskt som jag trodde att få äta igen. Jag kanske har förändrats??! Hoppas att min inställning till mat och ätande faktiskt är förändrat nu. Det känns så.
Jag hade ju tänkt att gå på ren kur redan nu, men jag kan tyvärr inte göra det eftersom vi har friluftsdag och jag ska stå på en friidrottsarena hela dagen. Jag kan inte mixa mina drinkar där, så det är inte mycket att göra. På lördag åker vi ju till Mariefred och bor på B&B. Jag får ta ett avbrott till söndag lunch helt enkelt! Men jag längtar faktiskt tills jag får köra igång med mina små gråa påsar igen. Tror ni jag behöver uppsöka en psykolog för en psykisk utredning??? ;) ;)
Hoppas att det går bra för er andra och att ni känner er fulla av kraft och fokus!
Kram/ J
Hoppas att ni alla mår bra i höstrusket!
Nu är jag tillbaka efter att ha varit på den lilla resan med mitt arbetslag. Jag har alltså ätit mat! Jag kan nog inte påstå att jag gjorde jättebra val hela tiden, då jag inte hade mycket att välja på i den lilla sommarstugan i skogen, utan jag fick snällt äta det som erbjöds. Magen höll, tack och lov! Det hade ju inte varit roligt att bli jättedålig och få springa ut i mörkret på den lilla mulltoan. Huvaligen! Men det gick ju som sagt bra. Visst bubblade det i magen och den knorrade och lät mer än vanligt, men annars kändes det helt okej. Det som ändå är mest häpnadsväckande och faktiskt helt otroligt är att jag just nu längtar tills jag på söndag lunch får börja med CK igen!!!! Det är helt sant! SÅ märkvärdigt var det inte att äta! Jag har ju varit utan mat så länge nu och har ju faktiskt levt ett riktigt bra liv ändå, så det var inte ens hälften så himmelskt som jag trodde att få äta igen. Jag kanske har förändrats??! Hoppas att min inställning till mat och ätande faktiskt är förändrat nu. Det känns så.
Jag hade ju tänkt att gå på ren kur redan nu, men jag kan tyvärr inte göra det eftersom vi har friluftsdag och jag ska stå på en friidrottsarena hela dagen. Jag kan inte mixa mina drinkar där, så det är inte mycket att göra. På lördag åker vi ju till Mariefred och bor på B&B. Jag får ta ett avbrott till söndag lunch helt enkelt! Men jag längtar faktiskt tills jag får köra igång med mina små gråa påsar igen. Tror ni jag behöver uppsöka en psykolog för en psykisk utredning??? ;) ;)
Hoppas att det går bra för er andra och att ni känner er fulla av kraft och fokus!
Kram/ J
tisdag 9 september 2008
Dag 56. Bestämd. Äntligen!
Hej!
Äntligen har jag bestämt hur jag ska göra imorgon kväll. Mycket tack vare mina bloggvänner som har stöttat. Stort tack snälla goa ni!
Jag har bestämt att jag äter litegrann! Vad kan hända egentligen? Visst, det kanske blir lite plus på vågen, men det tar jag bort sedan. Jag tror faktiskt inte att det blir några problem att komma tillbaka på ren kur efter resan till Mariefred. Torsdag och fredag kör jag nog rent, eller om jag tar lite protein då för att inte "hatta" för mycket fram och tillbaka. På söndag blir det hotellfrukost, men resten av dagen tar jag mina tre påsar, för att på måndag vara tillbaka på helt ren kur igen för att ta de sista kilona. Det kanske faktiskt kan vara lite bra för kroppen att få ett litet avbrott på kuren? Som en av mina bloggvänner sa, så rekommenderas ju "ätardagar" av vissa kostexperter.Visserligen inga CK-förespråkare, men ändå...
Jag har dessutom bestämt att jag inte ska ha nån ångest för att jag äter, utan bara se det som ett planerat litet avbrott på min viktresa. Kanske går slutet lite lättare när jag har fått ett litet avbrott?
Hoppas att ni andra är fokuserade och fulla av kraft och kämpaglöd!
Stor kram/J
Äntligen har jag bestämt hur jag ska göra imorgon kväll. Mycket tack vare mina bloggvänner som har stöttat. Stort tack snälla goa ni!
Jag har bestämt att jag äter litegrann! Vad kan hända egentligen? Visst, det kanske blir lite plus på vågen, men det tar jag bort sedan. Jag tror faktiskt inte att det blir några problem att komma tillbaka på ren kur efter resan till Mariefred. Torsdag och fredag kör jag nog rent, eller om jag tar lite protein då för att inte "hatta" för mycket fram och tillbaka. På söndag blir det hotellfrukost, men resten av dagen tar jag mina tre påsar, för att på måndag vara tillbaka på helt ren kur igen för att ta de sista kilona. Det kanske faktiskt kan vara lite bra för kroppen att få ett litet avbrott på kuren? Som en av mina bloggvänner sa, så rekommenderas ju "ätardagar" av vissa kostexperter.Visserligen inga CK-förespråkare, men ändå...
Jag har dessutom bestämt att jag inte ska ha nån ångest för att jag äter, utan bara se det som ett planerat litet avbrott på min viktresa. Kanske går slutet lite lättare när jag har fått ett litet avbrott?
Hoppas att ni andra är fokuserade och fulla av kraft och kämpaglöd!
Stor kram/J
måndag 8 september 2008
Beslutsångesten och förvirringen ökar...
Hej igen!
Om nu nån orkar läsa mitt gnäll och tjat om ätandets vara eller icke vara... Jag behöver bara få skriva av mig lite. Bloggen har verkligen blivit som en ventil när kurandet känns jobbigt och svårt.
Jo, jag vill skriva om hur psyket (i alla fall mitt vimsiga psyke) fungerar. Just nu lutar det åt att jag faktiskt är lite "snäll" (osäkert om det är det jag är egentligen) mot mig själv och tillåter mig att äta även på onsdag (festen/övernattningen med arbetslaget, ni vet...). Då minsann smyger det sig in ännu fler "den här veckan är ju ändå redan förstörd så jag kan lika gärna äta en macka-tankar"!!! Jag är så sugen på en macka på grovt bröd med ost och skivad tomat så jag kan dö!!! Monstret vrålar och skriker som en besatt! Jag har dessutom en påse finsk sötlakrits i en låda som jag fått av en snäll släkting som vet att jag har finsk sötlakrits som mitt livselixir, som vrålar åt mig att jag lika gärna kan ta den också eftersom jag nog tänker äta på onsdag och definitivt på lördag! Lakritspåsen har hållit käften sedan i juli, men nu minsann ska den prompt ätas upp på en gång för att jag tänker släppa på min kontroll på lördag på resan och förmodligen på onsdag. Vad konstigt det är psyket! Jag har varit SÅ fokuserad och nu är jag som ett flipperspel som far hit och dit bara för att jag måste äta på resan...
Ja, ja nu har jag fått gnälla ur mig lite. Tack för att du orkade läsa!
Ha en riktigt trevlig måndagkväll!
Kram
J
Om nu nån orkar läsa mitt gnäll och tjat om ätandets vara eller icke vara... Jag behöver bara få skriva av mig lite. Bloggen har verkligen blivit som en ventil när kurandet känns jobbigt och svårt.
Jo, jag vill skriva om hur psyket (i alla fall mitt vimsiga psyke) fungerar. Just nu lutar det åt att jag faktiskt är lite "snäll" (osäkert om det är det jag är egentligen) mot mig själv och tillåter mig att äta även på onsdag (festen/övernattningen med arbetslaget, ni vet...). Då minsann smyger det sig in ännu fler "den här veckan är ju ändå redan förstörd så jag kan lika gärna äta en macka-tankar"!!! Jag är så sugen på en macka på grovt bröd med ost och skivad tomat så jag kan dö!!! Monstret vrålar och skriker som en besatt! Jag har dessutom en påse finsk sötlakrits i en låda som jag fått av en snäll släkting som vet att jag har finsk sötlakrits som mitt livselixir, som vrålar åt mig att jag lika gärna kan ta den också eftersom jag nog tänker äta på onsdag och definitivt på lördag! Lakritspåsen har hållit käften sedan i juli, men nu minsann ska den prompt ätas upp på en gång för att jag tänker släppa på min kontroll på lördag på resan och förmodligen på onsdag. Vad konstigt det är psyket! Jag har varit SÅ fokuserad och nu är jag som ett flipperspel som far hit och dit bara för att jag måste äta på resan...
Ja, ja nu har jag fått gnälla ur mig lite. Tack för att du orkade läsa!
Ha en riktigt trevlig måndagkväll!
Kram
J
Dag 55. Beslutsångest...
Hej!
Hann inte göra nåt inlägg igår eftersom jag var flitig som en liten myra hemma! Det var tvätt och städning och ett bullbak av gigantiska proportioner. Jag tycker att det är lite "meckigt" att baka bullar (älskar att baka, men gillar inte kladd och stök och all disk som blir. Motsägelsefullt, I know, men det är nog så jag är ganska ofta är jag rädd...) så därför tänkte jag att när jag nu ändå sätter igång så är det ju lika bra att göra ordentligt! Sagt och gjort. Det blev 72 "bauta-bulllar"! Hjälp vad stora de blev! En skulle nog räcka till en hel familj! ;) Kanske inte riktigt, men nästan! Jag lovar att det doftade gott i hela huset!
Vägning och mätning hann jag också med. Bara 0,6 minus den här veckan. Jag tror att mina värktabletter kan ha spelat in där eftersom jag inte har fuskat. Eller så går det mer långsamt nu på slutet. Jag hade i alla fall minskat i centimetrar, så det känns ju bra ändå. Jag har minskat 13 cm i midjan sedan jag började mäta mig, så det är ju lite skillnad faktiskt.
Nu till min beslutsångest. Jag hade ju bestämt mig för att köra på med kuren under övernattningen/festen med mitt arbetslag, men nu börjar jag vackla. Tankarna går fram och tillbaka hela tiden och jag känner mig som ett flipperspel!!! Hjälp! Hur ska jag göra???! Jag VET ju att för min viktminskning så är ju det bästa att köra på med kuren, men jag känner också att det är så sällan vi gör nåt sånt här på jobbet och det ska bli så mysigt. Alla pratar om vilken mat vi ska äta och vilket vin vi ska dricka och jag kan känna att den här veckan ju ändå är lite "förstörd" eftersom jag tänker äta lite på resan till Mariefred. Oh, my god, vad förvirrad och "velig" jag är nu! Jag vet verkligen inte hur jag ska göra!!! Jag har ju känt mig så fokuserad tidigare, men nu känner jag mig helt "lost" och vilse i pannkakan. Jag tar tacksamt emot råd om nån av mina goa bloggläsare har något...
Hoppas att ni andra är mindre förvirrade och betydligt mer fokuserade än jag!
Kramar från en förvirrad J
Hann inte göra nåt inlägg igår eftersom jag var flitig som en liten myra hemma! Det var tvätt och städning och ett bullbak av gigantiska proportioner. Jag tycker att det är lite "meckigt" att baka bullar (älskar att baka, men gillar inte kladd och stök och all disk som blir. Motsägelsefullt, I know, men det är nog så jag är ganska ofta är jag rädd...) så därför tänkte jag att när jag nu ändå sätter igång så är det ju lika bra att göra ordentligt! Sagt och gjort. Det blev 72 "bauta-bulllar"! Hjälp vad stora de blev! En skulle nog räcka till en hel familj! ;) Kanske inte riktigt, men nästan! Jag lovar att det doftade gott i hela huset!
Vägning och mätning hann jag också med. Bara 0,6 minus den här veckan. Jag tror att mina värktabletter kan ha spelat in där eftersom jag inte har fuskat. Eller så går det mer långsamt nu på slutet. Jag hade i alla fall minskat i centimetrar, så det känns ju bra ändå. Jag har minskat 13 cm i midjan sedan jag började mäta mig, så det är ju lite skillnad faktiskt.
Nu till min beslutsångest. Jag hade ju bestämt mig för att köra på med kuren under övernattningen/festen med mitt arbetslag, men nu börjar jag vackla. Tankarna går fram och tillbaka hela tiden och jag känner mig som ett flipperspel!!! Hjälp! Hur ska jag göra???! Jag VET ju att för min viktminskning så är ju det bästa att köra på med kuren, men jag känner också att det är så sällan vi gör nåt sånt här på jobbet och det ska bli så mysigt. Alla pratar om vilken mat vi ska äta och vilket vin vi ska dricka och jag kan känna att den här veckan ju ändå är lite "förstörd" eftersom jag tänker äta lite på resan till Mariefred. Oh, my god, vad förvirrad och "velig" jag är nu! Jag vet verkligen inte hur jag ska göra!!! Jag har ju känt mig så fokuserad tidigare, men nu känner jag mig helt "lost" och vilse i pannkakan. Jag tar tacksamt emot råd om nån av mina goa bloggläsare har något...
Hoppas att ni andra är mindre förvirrade och betydligt mer fokuserade än jag!
Kramar från en förvirrad J
lördag 6 september 2008
Dag 53. Monster, ångest och neuroser.
Hej!
Oj, vad Monster-skrället härjar med mig nu!! Han skriker på mig mer eller mindre oavbrutet... Har dock inte gett efter för hans tjatande och tänker VERKLIGEN INTE göra det, men ställde mig dumt nog på vågen och konstaterade att den har stått blickstilla ett par dagar. Tråkigt... Men det är väl så det blir ibland. Jag har i och för sig varit tvungen att äta en del värkmedicin eftersom min nacke varit jättestel och lett till en grym huvudvärk. Har hört att medicin kan göra så att man binder vätska, så det kan vara det som gjort att våg-eländet stått still. Man vill ju helst att det ska gå neråt på vågen i en jämn och rasande fart! Men man kan väl inte få allt man önskar sig, antar jag.
Nästa lördag åker ju älsklingen och jag till Mariefred med ett annat par för att komma bort lite. Det var väldigt länge sedan vi gjorde något utan barnen. Vi ska göra ett besök på Gripsholms slott (som jag inte besökt sedan jag var på skolresa i 6:an), strosa omkring, äta gott och bo på ett bed&breakfast som heter "In my Garden". Det ska bli jättemysigt, men jag har lite ångest för att äta, samtidigt som jag ser fram emot det. Knäppt, jag vet! Den här "utflykten" har varit bokad sedan länge och jag har tänkt hela tiden att jag skulle äta på resan, men nu känns det samtidigt lite ångestfyllt eftersom det ju blir ett stopp på viktminskningen. Jag hade nog också hoppats på att ha kommit ner mer i vikt vid det här laget, men det går ju inte jättefort precis. Ja, ja, det är ju som det är. Jag får försöka att träna lite extra nästa vecka för att få fart på viktminskningen så att stoppet inte blir för långvarigt.
Det här med att avsluta kuren och äta igen tänker jag mer och mer på. Jag längtar till den dag jag är i mål och kan börja trappa upp, samtidigt som jag är rädd för den. Som det känns nu, så verkar det omöjligt att inte gå upp i vikt när man börjar äta igen. Jag har ju tänkt att vara väldigt restriktiv med kolhydraterna, men på något sätt så känns det som att äta=viktuppgång oavsett VAD och HUR MYCKET jag äter. Jag kommer nog att behöva mycket stöd av min konsulent när det är dags. Nåja, det är nog MINST en månad kvar tills dess, så det är väl onödigt att grubbla och oroa sig redan nu. Men som jag har sagt förut så är oro och grubblerier något jag är RIKTIGT bra på! Jag oroar mig för allt! Kan t.ex. få rå-ångest av att höra ekonominyheter nu när det pratas så mycket om lågkonjunktur, trots att både min man och jag har fast jobb så blir jag orolig för att någon av ska bli arbetslös och att vi ska få flytta ifrån huset. För att inte tala om hur mycket jag kan oroa mig för barnen! De kommer säkert att behöva skriva böcker om sin nojiga morsa när de blir vuxna...Usch, jag borde nog gå i terapi egentligen... Tror att min oro och vikt hänger ihop. Jag måste ta tag i min oro och ångest istället för att stoppa mat i munnen. Vet inte hur jag ska bli av med oron än bara... Hoppas på att hitta något sätt snart. Det är ju tur att man aldrig blir klar med sig själv och sin utveckling, eller vad säger ni? ;) ;)
Ha en bra lördag utan ångest, neuroser och skrikande monster! Det ska jag försöka ha!
Kram, kraft och "pepp"
J
Oj, vad Monster-skrället härjar med mig nu!! Han skriker på mig mer eller mindre oavbrutet... Har dock inte gett efter för hans tjatande och tänker VERKLIGEN INTE göra det, men ställde mig dumt nog på vågen och konstaterade att den har stått blickstilla ett par dagar. Tråkigt... Men det är väl så det blir ibland. Jag har i och för sig varit tvungen att äta en del värkmedicin eftersom min nacke varit jättestel och lett till en grym huvudvärk. Har hört att medicin kan göra så att man binder vätska, så det kan vara det som gjort att våg-eländet stått still. Man vill ju helst att det ska gå neråt på vågen i en jämn och rasande fart! Men man kan väl inte få allt man önskar sig, antar jag.
Nästa lördag åker ju älsklingen och jag till Mariefred med ett annat par för att komma bort lite. Det var väldigt länge sedan vi gjorde något utan barnen. Vi ska göra ett besök på Gripsholms slott (som jag inte besökt sedan jag var på skolresa i 6:an), strosa omkring, äta gott och bo på ett bed&breakfast som heter "In my Garden". Det ska bli jättemysigt, men jag har lite ångest för att äta, samtidigt som jag ser fram emot det. Knäppt, jag vet! Den här "utflykten" har varit bokad sedan länge och jag har tänkt hela tiden att jag skulle äta på resan, men nu känns det samtidigt lite ångestfyllt eftersom det ju blir ett stopp på viktminskningen. Jag hade nog också hoppats på att ha kommit ner mer i vikt vid det här laget, men det går ju inte jättefort precis. Ja, ja, det är ju som det är. Jag får försöka att träna lite extra nästa vecka för att få fart på viktminskningen så att stoppet inte blir för långvarigt.
Det här med att avsluta kuren och äta igen tänker jag mer och mer på. Jag längtar till den dag jag är i mål och kan börja trappa upp, samtidigt som jag är rädd för den. Som det känns nu, så verkar det omöjligt att inte gå upp i vikt när man börjar äta igen. Jag har ju tänkt att vara väldigt restriktiv med kolhydraterna, men på något sätt så känns det som att äta=viktuppgång oavsett VAD och HUR MYCKET jag äter. Jag kommer nog att behöva mycket stöd av min konsulent när det är dags. Nåja, det är nog MINST en månad kvar tills dess, så det är väl onödigt att grubbla och oroa sig redan nu. Men som jag har sagt förut så är oro och grubblerier något jag är RIKTIGT bra på! Jag oroar mig för allt! Kan t.ex. få rå-ångest av att höra ekonominyheter nu när det pratas så mycket om lågkonjunktur, trots att både min man och jag har fast jobb så blir jag orolig för att någon av ska bli arbetslös och att vi ska få flytta ifrån huset. För att inte tala om hur mycket jag kan oroa mig för barnen! De kommer säkert att behöva skriva böcker om sin nojiga morsa när de blir vuxna...Usch, jag borde nog gå i terapi egentligen... Tror att min oro och vikt hänger ihop. Jag måste ta tag i min oro och ångest istället för att stoppa mat i munnen. Vet inte hur jag ska bli av med oron än bara... Hoppas på att hitta något sätt snart. Det är ju tur att man aldrig blir klar med sig själv och sin utveckling, eller vad säger ni? ;) ;)
Ha en bra lördag utan ångest, neuroser och skrikande monster! Det ska jag försöka ha!
Kram, kraft och "pepp"
J
torsdag 4 september 2008
Dag 51
Hej!
Idag är jag så seg! Man ska ju vara så pigg på ren kur, men jag är jättetrött. är faktiskt lite hungrig idag också. Misstänker att det är tuggummi som är boven i det dramat. Jag tycker ju att det är jobbigt att vara nära eleverna och lukta som en hel soptipp i munnen, så jag har tuggat en del tuggummi nu. Och det är ju så att även sockerfria tuggummin innehåller de förrädiska kolhydraterna. Känns ju inte bra om man ska åka ur ketosen nu! Det vill jag INTE! Jag får försöka hälla i mig mer vatten för att dämpa kurret i magen.
Nu tror jag att jag har grubblat färdigt över övernattningen och festen med mina kära kollegor. Jag har kommit fram till att jag INTE tänker äta, utan att jag ska hålla mig på banan och fortsätta med kuren. Jag vet att jag kommer att ångra mig om jag bryter så det är bäst att köra på!
Träning har det inte blivit mycket av den här veckan, p.g.a. möten och annat på kvällarna. Det känns ju inte heller så bra, så jag måste hitta en bra strategi för att hålla igång det. Nån har sagt att träning ska vara som att borsta tänderna. Det ska bli en vana och en rutin som man bara gör utan att man behöver tänka och planera så mycket. Jag har tyvärr inte kommit dit än, men mitt mål är att försöka komma dit. Vet inte riktigt hur än bara...
Ha det bra alla kurare och kämpar!
Kram
J
Idag är jag så seg! Man ska ju vara så pigg på ren kur, men jag är jättetrött. är faktiskt lite hungrig idag också. Misstänker att det är tuggummi som är boven i det dramat. Jag tycker ju att det är jobbigt att vara nära eleverna och lukta som en hel soptipp i munnen, så jag har tuggat en del tuggummi nu. Och det är ju så att även sockerfria tuggummin innehåller de förrädiska kolhydraterna. Känns ju inte bra om man ska åka ur ketosen nu! Det vill jag INTE! Jag får försöka hälla i mig mer vatten för att dämpa kurret i magen.
Nu tror jag att jag har grubblat färdigt över övernattningen och festen med mina kära kollegor. Jag har kommit fram till att jag INTE tänker äta, utan att jag ska hålla mig på banan och fortsätta med kuren. Jag vet att jag kommer att ångra mig om jag bryter så det är bäst att köra på!
Träning har det inte blivit mycket av den här veckan, p.g.a. möten och annat på kvällarna. Det känns ju inte heller så bra, så jag måste hitta en bra strategi för att hålla igång det. Nån har sagt att träning ska vara som att borsta tänderna. Det ska bli en vana och en rutin som man bara gör utan att man behöver tänka och planera så mycket. Jag har tyvärr inte kommit dit än, men mitt mål är att försöka komma dit. Vet inte riktigt hur än bara...
Ha det bra alla kurare och kämpar!
Kram
J
onsdag 3 september 2008
Dag 50
Hej!
Har nu kommit hem efter ett föräldramöte. Det var trevligt, men arbetsdagen blir lååång...
Har haft en liten motivations-dip idag och det har känts lite motigt, men det vänder väl hoppas jag. Min vana trogen när det tar emot så besöker jag mina CK-hjältars bloggar och såg då att mina senaste kommentarer till superhjälten Skenet kommit bort av nån anledning. Fattar inte vad som hänt, men det känns så tråkigt eftersom hon är så gullig med sina kommentarer till mig och jag vet ju vad glad man blir av att få gensvar på det man skriver. Så, sorry Skenet om du läser det här. Jag kommenterar så gott som alltid dina inlägg, men några är lost in cyberspace...
Att grubbla och oroa mig är ju som jag skrivit tidigare en av mina bästa grenar och mitt CK-grubbel för dagen är nästa veckans övernattning med arbetslaget i en av kollegernas sommarstuga. Där ska vi kombinera jobb med mat, vin och fest. Det kommer att bli jättetrevligt men jag funderar nu på om jag ska köra på och sitta där med mitt vatten eller om jag ska unna mig att äta lite. Min och älsklingens lilla resa med övernattning på hotell är ju på löradgen efter och då har jag redan bestämt att jag ska äta lite, för att sedan på en gång återgå till min rena kur, så det känns som att det redan blir ett litet avbrott då. Jag får se hur jag gör. Det bästa är väl att bara äta på resan och förmodligen blir det så jag gör.
Kämpa på nu alla som fightas med vikten! Vi klarar det tillsammans!
Kram/J
Har nu kommit hem efter ett föräldramöte. Det var trevligt, men arbetsdagen blir lååång...
Har haft en liten motivations-dip idag och det har känts lite motigt, men det vänder väl hoppas jag. Min vana trogen när det tar emot så besöker jag mina CK-hjältars bloggar och såg då att mina senaste kommentarer till superhjälten Skenet kommit bort av nån anledning. Fattar inte vad som hänt, men det känns så tråkigt eftersom hon är så gullig med sina kommentarer till mig och jag vet ju vad glad man blir av att få gensvar på det man skriver. Så, sorry Skenet om du läser det här. Jag kommenterar så gott som alltid dina inlägg, men några är lost in cyberspace...
Att grubbla och oroa mig är ju som jag skrivit tidigare en av mina bästa grenar och mitt CK-grubbel för dagen är nästa veckans övernattning med arbetslaget i en av kollegernas sommarstuga. Där ska vi kombinera jobb med mat, vin och fest. Det kommer att bli jättetrevligt men jag funderar nu på om jag ska köra på och sitta där med mitt vatten eller om jag ska unna mig att äta lite. Min och älsklingens lilla resa med övernattning på hotell är ju på löradgen efter och då har jag redan bestämt att jag ska äta lite, för att sedan på en gång återgå till min rena kur, så det känns som att det redan blir ett litet avbrott då. Jag får se hur jag gör. Det bästa är väl att bara äta på resan och förmodligen blir det så jag gör.
Kämpa på nu alla som fightas med vikten! Vi klarar det tillsammans!
Kram/J
tisdag 2 september 2008
Dag 49
Hej!
Idag har jag tvingat mig till att hålla tiderna lite bättre. Hoppas att det gynnar viktminskningen. Läste att min stora CK-idol Skenet verkligen rekommenderar att dricka VARMT vatten. Hon säger att hon mår väldigt bra av det, så jag ska prova. Jag har ju svårt att hinka i mig tillräckligt med vatten, men det är väl bara att skärpa sig med det också!
Idag kastrerade vi minsta kissen B. Oj, vad dålig han har varit! "Storebror" var inte alls så dålig när vi "knipsade" honom i höstas utan piggade på sig jättefort och verkade helt oberörd efter bara ett par timmar. Han har varit jättegullig och vaktat på sin nykastrerade "lillebror" och verkat riktigt bekymrad! Skönt att det är ur världen.
Nä, nu är det dags för kvällspåsen och lite slöande i soffan!
Ha en mysig kväll och hoppas att alla era monster sover sött!
Kram/J
Idag har jag tvingat mig till att hålla tiderna lite bättre. Hoppas att det gynnar viktminskningen. Läste att min stora CK-idol Skenet verkligen rekommenderar att dricka VARMT vatten. Hon säger att hon mår väldigt bra av det, så jag ska prova. Jag har ju svårt att hinka i mig tillräckligt med vatten, men det är väl bara att skärpa sig med det också!
Idag kastrerade vi minsta kissen B. Oj, vad dålig han har varit! "Storebror" var inte alls så dålig när vi "knipsade" honom i höstas utan piggade på sig jättefort och verkade helt oberörd efter bara ett par timmar. Han har varit jättegullig och vaktat på sin nykastrerade "lillebror" och verkat riktigt bekymrad! Skönt att det är ur världen.
Nä, nu är det dags för kvällspåsen och lite slöande i soffan!
Ha en mysig kväll och hoppas att alla era monster sover sött!
Kram/J
måndag 1 september 2008
Dag 48. Manic Monday
Hej!
Vissa dagar är helt snurriga i mitt jobb. Idag var det en sådan dag. Ibland undrar man om det varit nåt konstigt gasutsläpp eller så, för att så många elever beter sig mer eller mindre knäppt på samma dag! Det var så snurrigt och stressigt idag att jag inte fick i mig min lunchpåse förrän vid fem när jag kom hem. Vattenmängden jag hade fått i mig då var bara 6 dl! Inte alls bra... Jag undrar om det påverkar viktminskningen negativt när "mat"- och vattenintag blir så oregelbundet? Förmodligen gör det det... Suck! Jag måste nog skärpa till mig med tiderna och få i mig mina påsar och mitt vatten mer regelbundet.
Usch, vad mycket det är man måste skärpa sig med och jobba med hela tiden! Men det är klart, man vill ju inte gärna sluta att utvecklas förstås... En positiv förändring eller framsteg hos mig är i alla fall att jag inte blev något extrasugen på att äta (hittills i alla fall) fast det har varit en så jobbig dag. Tidigare så satte alltid "det stora matbegäret in" när det har varit jobbigt och jag tycker att jag behöver trösta mig med nåt ätbart. Men nu har jag inte ens tänkt så. Det känns bra! Mindre bra är väl att energinivån idag är alldeles för låg för att ge sig ut i spåret, så det får bli i morgon istället.
Har ni märkt att när man kör CK så kan det hända saker med kroppen på väldigt kort tid? Över en natt i mitt fall. Nu kan man kanske tro att jag över en natt fick platt mage eller nåt annat trevligt, men icke sa nicke! Det var nåt heeelt annat och nåt som inte var alldeles kul, men som fick mig och älsklingen att skratta ändå. Så här var det:
Jag solar solarium ungefär en gång i veckan (inte sommartid när jag solar ute) p.g.a. eksem (solarium är tyvärr det enda som hjälper). Eftersom jag inte har nån spänstig äppelrumpa direkt så får jag då vita streck precis under skinkorna. När jag igår smorde in mig såg jag att rumpan lyfts eftersom solariestrecken såg ut som två glada munnar under rumpan. Det såg ju lite kul ut. Inte snyggt men kul. Jag brydde mig inte så mycket mer om det. Jag försöker ju hålla mig ifrån att bli alltför kroppsfixerad... I morse när jag går förbi vår otäcka helkroppsspegel i bara trosorna så ser jag i ögonvrån att det är nåt som inte stämmer... Jag backar tillbaka och tittar mer noga. Ser inte rumpan annorlunda ut? Som om nån tagit ut luften ur en ballong? Jag vänder mig om för att se bättre. Jo då. Rumpan måste ha halkat ner, för nu syns inga glada munnar under skinkorna längre!Känner mig tvungen att dubbelkolla med älsklingen och han börjar gapskratta! Han ser det tydligt också! Rumpan har halkat ner under natten hur nu det är möjligt?! Hmmm! Hur kul är det? Jag kan tala om att jag genast gick ut i garaget och släpade in älsklingens gamla dammiga skivstång han tränade med i sin ungdom, för nu ska här göras knäböj och utfall med skivstång så att rumpan lyfts!!! Att få LÄNGRE rumpa ingick ju inte i planen precis! Det räcker med att min "snälla" dotter vid två års ålder frågade mig: "Varför har du så långa tuttar, mamma?" Jag svarade och förklarade vad som händer vid amning o.s.v. och när hon tänkt en stund säger hon: "Ja, när jag blir stor ska i alla fall jag ha korta!" Snygg mamma hon har med långa tuttar och lång rumpa... Det är ju ingen risk att man får storhetsvansinne och känner sig snygg i alla fall!
Må så gott oavsett om ni har korta eller långa tuttar och rumpor! ;-)
Kram
J
Vissa dagar är helt snurriga i mitt jobb. Idag var det en sådan dag. Ibland undrar man om det varit nåt konstigt gasutsläpp eller så, för att så många elever beter sig mer eller mindre knäppt på samma dag! Det var så snurrigt och stressigt idag att jag inte fick i mig min lunchpåse förrän vid fem när jag kom hem. Vattenmängden jag hade fått i mig då var bara 6 dl! Inte alls bra... Jag undrar om det påverkar viktminskningen negativt när "mat"- och vattenintag blir så oregelbundet? Förmodligen gör det det... Suck! Jag måste nog skärpa till mig med tiderna och få i mig mina påsar och mitt vatten mer regelbundet.
Usch, vad mycket det är man måste skärpa sig med och jobba med hela tiden! Men det är klart, man vill ju inte gärna sluta att utvecklas förstås... En positiv förändring eller framsteg hos mig är i alla fall att jag inte blev något extrasugen på att äta (hittills i alla fall) fast det har varit en så jobbig dag. Tidigare så satte alltid "det stora matbegäret in" när det har varit jobbigt och jag tycker att jag behöver trösta mig med nåt ätbart. Men nu har jag inte ens tänkt så. Det känns bra! Mindre bra är väl att energinivån idag är alldeles för låg för att ge sig ut i spåret, så det får bli i morgon istället.
Har ni märkt att när man kör CK så kan det hända saker med kroppen på väldigt kort tid? Över en natt i mitt fall. Nu kan man kanske tro att jag över en natt fick platt mage eller nåt annat trevligt, men icke sa nicke! Det var nåt heeelt annat och nåt som inte var alldeles kul, men som fick mig och älsklingen att skratta ändå. Så här var det:
Jag solar solarium ungefär en gång i veckan (inte sommartid när jag solar ute) p.g.a. eksem (solarium är tyvärr det enda som hjälper). Eftersom jag inte har nån spänstig äppelrumpa direkt så får jag då vita streck precis under skinkorna. När jag igår smorde in mig såg jag att rumpan lyfts eftersom solariestrecken såg ut som två glada munnar under rumpan. Det såg ju lite kul ut. Inte snyggt men kul. Jag brydde mig inte så mycket mer om det. Jag försöker ju hålla mig ifrån att bli alltför kroppsfixerad... I morse när jag går förbi vår otäcka helkroppsspegel i bara trosorna så ser jag i ögonvrån att det är nåt som inte stämmer... Jag backar tillbaka och tittar mer noga. Ser inte rumpan annorlunda ut? Som om nån tagit ut luften ur en ballong? Jag vänder mig om för att se bättre. Jo då. Rumpan måste ha halkat ner, för nu syns inga glada munnar under skinkorna längre!Känner mig tvungen att dubbelkolla med älsklingen och han börjar gapskratta! Han ser det tydligt också! Rumpan har halkat ner under natten hur nu det är möjligt?! Hmmm! Hur kul är det? Jag kan tala om att jag genast gick ut i garaget och släpade in älsklingens gamla dammiga skivstång han tränade med i sin ungdom, för nu ska här göras knäböj och utfall med skivstång så att rumpan lyfts!!! Att få LÄNGRE rumpa ingick ju inte i planen precis! Det räcker med att min "snälla" dotter vid två års ålder frågade mig: "Varför har du så långa tuttar, mamma?" Jag svarade och förklarade vad som händer vid amning o.s.v. och när hon tänkt en stund säger hon: "Ja, när jag blir stor ska i alla fall jag ha korta!" Snygg mamma hon har med långa tuttar och lång rumpa... Det är ju ingen risk att man får storhetsvansinne och känner sig snygg i alla fall!
Må så gott oavsett om ni har korta eller långa tuttar och rumpor! ;-)
Kram
J
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
