Stress, stress, stress...

Hej!
Jag har inte rymt eller dött eller nåt. Det är bara så förtvivlat mycket att stå i just nu. Mitt LCHF-ande går bra. Jag kör på och har inte fuskat ett enda dugg. Vågen har stått still enågra dagar, men det tar jag med ro. Den får stå still några dagar till, men händer inget om några dagar så får jag ändra på nåt. Dra ner på mejeriprodukter t.ex.

Träning har det inte blivit mycket av pga tidsbrist, men nästa vecka kommer det nog att bli lite lugnare, så då ska det bli mer träning.

Jag har märkt en trevlig bieffekt av mitt nya LCHF-liv och det är att kroppen tycks "dra ihop sig" mer. Min väldigt sladdriga mage käns "tightare" (hm... tight och tight, mindre slapp kanske jag ska säga...) och det är ju trevligt. Det är låååååångt kvar till några magrutor dock. ;) Men varje litet framsteg är guld värt, eller hur?

Ha det gott alla!

Kram/J

Veckans resultat

Hej!

Har ni vågar som kräver att ni ställer er på dem och väger er? Det har jag. Den ropar och skriker på mig och vill att jag ska väga mig. "Kom hit! Nu! Väg dig! Du har ju inte vägt dig sen i förrgår!" Ungefär så ropar vågskrället på mig var och varannan dag. I morse kunde jag inte motstå. Jag klev upp på lite darrande ben och kikade med ett öga. Jodå -0,5, så veckans resultat är -1,1 kg. Det är ju ok. Inte att jämföra med första veckan på CK, men rätt ok ändå. Och jag har ju inte behövt köpa dyra påsar, utan har ätit sånt som legar i frysen till stor del och den stora skillnaden: Jag har fått äta! Hoppas att det fortsätter så här. Har ju några kilon till som jag vill ha bort. Storlek 34, here I come! I hope...

Ha en mysig lördag alla fighters!
Kram/J

Hej hopp i bloggen!

Hoppas ni mår bra denna torsdagskväll! Själv har jag det gott framför brasan, mätt och belåten efter min feta och proteinrika middag. Har fortfarande inte greppat (och vågar fortfarande inte riktigt tro) att det här ska funka. Ja, jag VET! Jag ÄR trög! Ha, ha! Men det känns liksom för bra för att vara sant att man kan äta gott, bli mätt OCH gå ner i vikt samtidigt. Har inga störra problem att hålla mig ifrån "kollisar" än så länge, men visst skulle en påse smågodis sitta fint om jag kunde... Suget är dock väldigt beskedligt och klart hanterbart.

Jag har ju en viss förmåga att bli vågfixerad och vägde mig i morse igen. Jag vet att jag skulle ha väntat, men kunde inte låta bli. 0,2 UPP (!) blev resultatet. Inte kul, men "roliga veckan" började idag, så jag hoppas att det var därför vågen tog ett skutt uppåt. Ska försöka låta bli vågen ett par dagar nu. Hoppas så klart på ett ordentligt minus då eftersom jag skött mig exemplariskt.

Jag har varit riktigt flitig med promenaderna också. Jag har gått till och från jobbet och har även klämt in en liten lunchpromenad. Jag funderar på att släpa motionscykeln till vardagsrummet så jag kan cykla på den framför TV:n en stund varje kväll, tills den värsta kylan och halkan har släppt. Nån som vet om det är effektivt att köra motionscykel? Är ju hängiven "powerwalkare" och joggare annars. Har ingen erfarenhet av motionscyklar. Det är älsklingen som använder den och han påstår att det är bra, men han är extremt lättränad så jag kan inte jämföra mig med honom. Han går ner i vikt om han viftar på lilltån två gånger, typ. Fruktansvärt orättvist!!!!

Ha en mysig torsdagskväll och tänk på att i morgon är det FREDAG och vi är en dag närmare våren! :) Härligt va?!

Kram
J

Viktchock!!!

Hej hopp!

Jag VET att man inte ska hoppa upp på vågen i tid och otid och jag VET att jag kan bli besatt (något överdrivet) av vågen, MEN jag kunde inte låta bli. Jag var jättebusig och vägde mig i morse i alla fall. Igår kväll fick jag en smärre ångestattack då det kändes som jag hade fått i mig ungefär två miljoner kalorier och därför gått upp massor i vikt. Var säker på att ha gått upp minst ett kilo så jag svimmade nästan när jag hade gått NER 0,6 kg!!!! Är det möjligt att detta kan funka?!

Är fortfarande en hängiven CK-fan, men under rådande omständigheter så måste jag ju prova nåt annat och kan jag minska medan jag väntar på att plånboken ska återhämta sig så blir ingen lyckligare än jag. Monstret har nog svimmat av chock eller nåt, för honom ser jag inte röken av, och det är ju skönt! Hans fula tryne vill jag helst slippa.

Ha en mysig tisdagskväll alla bloggisar och kämpar.
Kram/J

Känner mig vilse i pannkakan

Hej hopp!

Hoppas ni mår bra i blåsten! Här kör jag på med LCHF. Det går bra och jag håller mig på banan. Är inte ett dugg hungrig och knappt ens sugen faktiskt. Känns lyxigt att få äta, men samtidigt ganska läskigt. Jagar kolhydrater som en tok och läser kolhydratsinnehåll på allt jag köper. Allt under 5% är ok, och ju lägre desto bättre. Tyvärr så ligger quornbitarna jag köpte idag på 6%, men det får gå ändå. Jag tänker inte börja äta kött under den här perioden. Jag får väl vara lite extra restriktiv med tillbehören då istället.

Det känns konstigt och ovant att kunna äta grädde och fet ost utan att ha dåligt samvete, så det har jag inte vågat mig på än. Har en kollega på jobbet som också är tränare och har hjälpt folk med vikt och han har peppat mig idag och tycker absolut att jag inte ska vara rädd för att äta fett. Han har gett mig rådet att äta ganska mycket fett nu i början och dra ner på det om jag inte får de resultat jag vill ha. Jag måste säga att jag känner mig ganska vilsen och saknar tryggheten som CK ger. Om man tar sina påsar som man ska och inte stoppar annat i munnen så VET man ju att man går ner i vikt. Med LCHF känns det mer osäkert, trots att många lyckats jättebra med sån kost. Äta en massa fett och mat och bli smal är en ekvation som känns fel för mig. Jag behöver all hjälp jag kan få med detta för det här är ju något alldeles nytt för mig, så tusen tack snälla Anette för länken du skickade! Det är guld värt för en vilsen själ!

Efter alla år av "bantande" så sitter det i ryggmärgen att man t.ex. ska välja lättmjölk istället för de fetare varianterna och att man ska sky grädde som pesten, men nu SKA man välja de fetare sorterna! Ja,ja. Det här får vara ett test i väntan på att min plånbok ska fyllas på. Funkar det inte så får jag väl hitta på nåt annat tills jag kan "kura" igen. Bara jag har koll på kilona så att de inte börjar lagras allt för snabbt och lätt.

Ta hand om er i vintermörkret och håll era monster på mattan!

Kram/J

Ofrivilligt, tillfälligt avbrott.

Hej på er alla kämpar!

Förlåt att jag inte har skrivit på ett par dagar. Jag har haft mycket att tänka på och viktiga beslut att ta. Det är med en ångestklump i halsen jag tvingas konstatera att jag inte kan fortsätta med de små grå påsarna som varit min räddning och bästa vän i kampen mot kilona på en månad eller kanske två.

För att göra en lång och dyster historia kort, så har flera större oförutsedda utgifter medfört att jag inte kan unna mig lyxen att gå på CK under en månad eller två. Blääää!!!!
Vad gör man då? Ja, jag bröt ihop och bestämde mig sedan för att gå vidare och skaffa mig en bra viktplan för denna ofrivilliga Cambridge-paus och även en ekonomisk plan så att jag så snart som möjligt kan gå tillbaka till den trygghet som påsarna ger. (Fast jag måste erkänna att jag var frestad att bara strunta i allt och bara goffa i mig allt möjligt eftersom det känns kört !)Hur ska jag då hantera min vilja att gå ner i vikt under den här tiden?

Ja, jag har bestämt att jag ska äta (typ) LCHF under min CK-paus, eftersom jag är övertygad att min faiblesse för kolhydrater i form av mackor, fikabröd och framförallt GODIS gett mig den övervikt jag har. Jag inbillar mig (hoppas, hoppas, hoppas!) att jag kanske kan gå ner nåt kilo på det viset tills jag kan börja med de kära, trygga gamla påsarna igen. Vad tror ni? Hur skulle ni ha gjort? Nån som testat LCHF eller annan lågkolhydratskost? Jag är ju livrädd för att gå upp i vikt nu!!!
Drack min sista påse igår och grinade en skvätt. Åt lite lax på kvällen. Det smakade inte ens gott och idag känns det som att jag gått upp fem kilo fast jag såg på vågen i morse att den har stått still. Åt ägg i morse och en gryta med quornbitar till lunch med några salladsblad till. Har en quornfilé i frysen som jag ska grilla och äta med lite sallad till middag. Hoppas verkligen att detta kommer att funka. Vill inte, vill inte, vill inte gå upp i vikt!!! Jag ska ju ner!

Ilandsproblem, jag vet! Jag ska vara glad att jag kan äta mig mätt, att mina nära och kära mår bra och att jag inte hotas av svält eller bomber, och det ÄR jag så jag ska sluta gnälla nu och fokusera på att fixa ekonomin OCH vikten samtidigt. Please, wish me luck! Jag kommer nog att behöva ert stöd mer än nånsin.

Hoppas att det går bra för er!

Kraft, pepp och kram från J

Att avstå...

Hej!
Äntligen har den omänskliga kylan släppt sitt grepp en stund och det är lite mildare ute. Jag är ingen vintermänniska. Kylan och mörkret gör mig inaktiv och trött. Vill bara kura inomhus och mysa. Och äta... MEN det gör jag inte! Äter alltså. Jag tänker inte ge vika för monstret igen. Svårt är det dock. Det tar en stund för mig innan jag är inne i det. Efter ett tag blir kurandet naturligt. Ett sätt att leva, men det tar ett tag innan man kommer dit. Det är ju så, att enda sättet att komma dit är att vara ståndaktig och stå emot impulserna att äta. Det är det jag kämpar med nu. Jag står emot och står emot och står emot! Den närmsta veckan eller kanske två, kommer att vara en enda lång kamp, men jag är villig att kämpa. Det SKA gå! Det har det ju gjort förut, så det ska ju gå igen.

Tänk att kunna ha bikini på stranden i sommar utan att känna sig som en strandad val! Tänk att kunna åka till stranden med barnen utan att få ångest över hur tjock man är... Bara det är värt en del umbäranden, eller hur? Eller att kunna gå i jeans och bara ett linne. Eller att kunna ha shorts. Eller en liten fin klänning. Eller att känna att man orkar springa en mil. Eller att känna att kroppen är frisk, stark och levande. Eller att trivas i sitt eget skinn. Eller att hålla sig frisk. Eller... Listan kan göras lååååååång över varför det är värt att avstå, eller hur. Varför gör ni andra det här? Vad vill ni uppnå?

Det gäller att påminna sig om varför man gör det här. Att se de fördelar man får av att avstå. Det gäller "bara" att hålla ut, eftersom belöningen inte kommer direkt. Men den som väntar på något gott...

Mod och kraft till er alla kämpar!
Kram/J

Skam, ångest och skuld...

Hej!

Tack goa Skenet och Anette för era peppande kommentarer! Å, vad glad jag är att ni finns och att ni skriver till mig! Det värmer hjärtat och det är underbart att ni tror på mig, men... Jag svek er igår. Mest svek jag mig själv förstås, men det är er jag skäms inför. Det blev 1-0 till monstret igår. Jag glufsade och åt som om det inte fanns nån morgondag. Det är bara det att morgondagen kom och med den följde ånger, skam och skuld. (OCH ett kilo plus på vågen!)Negativa känslor som inte har något gott och uppbyggligt med sig alls, tvärtom. Nu sitter jag här och skäms och känner mig som Heffaklumpen (fast inte lika söt som han...).
Det har varit tungt den här gången. Har kämpat med monstret som tusan. Varför?

• Det är färre kilon att bli av med.
• Kroppen och hjärnan har fått mycket av det goda i december och det kanske gör det svårare?
• Jag är fortfarande ledig och det känns lite som helg varje dag.

Vet inte om dessa faktorer inverkar, men jag tror att de kan göra det. Eller så är det ursäkter...

Nä, J! Nu är det dags att kavla upp ärmarna och ta tag i saker och ting. Nog för att det är vintrigt och bistert nu, men våren är snart här och då vill jag verkligen inte vara någon fläskig Heffaklump!

Hoppas att det går bättre för er! Jag håller i alla fall tummarna för er och försöker dela med mig av den lilla kraft och gnista av kämpaglöd jag har.

Kramar/J

Hej igen!

Hej!
Efter två månaders dator-vila så är jag nu tillbaka. Jag har knappt varit i närheten av en dator och nån blogg på läääänge. Senhösten var rätt jobbig på flera sätt, så då fick det bli så. Hoppas ni har överseende med det.
Vad gäller vikten, så har den förstås gått uppåt över december och jul. Ca 5 kg. 2 av dem är redan borta, då jag nu är på dag 4 på ren kur. Igen! Undrar om man blir "fri" nån gång? Jag tror inte det. Monstret visar sitt fula tryne, men jag ska försöka stå emot hans förföriska prat om mat...
Må så gott alla och hoppas att 2009 har mer positivt att ge oss och världen än vad 2008 hade!
Kram på er

J