Om mig

Jag är en tjej på 38 år som beslutat att bli av med överflödiga kilon med hjälp av cambridgekuren och motion. Här delar jag med mig av mina tankar och funderingar kring detta.

måndag 22 september 2008

Upptrappningsångest...

Hej!
Hoppas att ni alla mår bra! Jag vill börja med att tacka er som så gulligt gratulerat mig i era kommentarer! Tack, tack, tack!!! Och jag kan svara att ja, 26 tum ÄR litet, men jag är bara ca tre äpplen hög och rätt späd under allt "fluff" över ben och muskler så när jag är "ofet" så kan jag ha barnstorlek. Med andra ord så är jag egentligen liten som en fluglort och kan ha "barnvikt" utan att vara för smal...
Jag var till min konsulent idag och hon tyckte nog att det var dags att börja trappa upp. Jag är lite dubbel till det, då jag fortfarande förknippar mat med garanterad viktuppgång. Å andra sidan börjar jag bli rätt trött på mina påsar nu och många tar ju sitt kurande i etapper. Skulle det gå uppåt på vågen nu så får jag väl köra rent igen då.
Jag tänker dock trappa upp vääääldigt försiktigt. T.o.m försiktigare än vad som rekommenderas. Jag hoppas verkligen att jag ska klara att gå ner nu trots att jag äter mat. Jag ska tänka GI och se till att jag inte äter för mycket. Och natorligtvis trappa upp jätteförsiktigt.

Håll gärna en tumme eller två för mig nu, för jag vill INTE bli tjock igen. Då bryter jag ihop. Jag vill verklligen inte känna mig som jag kände mig den 15/7, alltså dagen innan jag började min kur. Usch! Det var hemskt! Men man måste ju kunna vara smal även om man faktiskt äter. Eller???

Kramar till er alla och tack för att ni läste!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår hur du känner. Även fast jag har en lång väg att vandra så känner jag redan ångest för den dagen när man helt ska sluta med ck (om den nu inträffar). Men det är något som vi alla vill uppleva, man vill inte kura i alla evighet:) Om jag kunde hålla fler än två tummar så skulle jag göra det. Det kommer att gå bra för dig. Det gör inget om det skulle bli för mycket några dagar, huvudsaken är att att det inte blir varje dag. Jag håller alla mina tummar för dig! Kram Helena

Anonym sa...

åh va jag känner igen mig. har haft två upptrappningsförsök som slutat helt fel. Nu sitter jag här efter nio veckor på ren kur och 13,7 kg minus och bävar för den dag då jag måste välja nåt "riktigt" att äta. tänk om jag väljer helt galet?
det ska bli intressant att se och lära av hur du gör, jag håller alla tummar jag har för dig!!

J sa...

Hej tjejer!
Tack för att ni skriver till mig! Ja, upptrappningen är inte lätt, men vi får väl hjälpas åt där med?! Eller hur? Fine, vad lärde du dig av det som gick snett på dina upptrappningsförsök? Några tips? Jag känner mig som Bambi på hal is ungefär. Rädd för att falla hela tiden. Tack för era hållna tummar! Jag i min tur, håller mina för er!!