Dag 48. Manic Monday

Hej!
Vissa dagar är helt snurriga i mitt jobb. Idag var det en sådan dag. Ibland undrar man om det varit nåt konstigt gasutsläpp eller så, för att så många elever beter sig mer eller mindre knäppt på samma dag! Det var så snurrigt och stressigt idag att jag inte fick i mig min lunchpåse förrän vid fem när jag kom hem. Vattenmängden jag hade fått i mig då var bara 6 dl! Inte alls bra... Jag undrar om det påverkar viktminskningen negativt när "mat"- och vattenintag blir så oregelbundet? Förmodligen gör det det... Suck! Jag måste nog skärpa till mig med tiderna och få i mig mina påsar och mitt vatten mer regelbundet.

Usch, vad mycket det är man måste skärpa sig med och jobba med hela tiden! Men det är klart, man vill ju inte gärna sluta att utvecklas förstås... En positiv förändring eller framsteg hos mig är i alla fall att jag inte blev något extrasugen på att äta (hittills i alla fall) fast det har varit en så jobbig dag. Tidigare så satte alltid "det stora matbegäret in" när det har varit jobbigt och jag tycker att jag behöver trösta mig med nåt ätbart. Men nu har jag inte ens tänkt så. Det känns bra! Mindre bra är väl att energinivån idag är alldeles för låg för att ge sig ut i spåret, så det får bli i morgon istället.

Har ni märkt att när man kör CK så kan det hända saker med kroppen på väldigt kort tid? Över en natt i mitt fall. Nu kan man kanske tro att jag över en natt fick platt mage eller nåt annat trevligt, men icke sa nicke! Det var nåt heeelt annat och nåt som inte var alldeles kul, men som fick mig och älsklingen att skratta ändå. Så här var det:
Jag solar solarium ungefär en gång i veckan (inte sommartid när jag solar ute) p.g.a. eksem (solarium är tyvärr det enda som hjälper). Eftersom jag inte har nån spänstig äppelrumpa direkt så får jag då vita streck precis under skinkorna. När jag igår smorde in mig såg jag att rumpan lyfts eftersom solariestrecken såg ut som två glada munnar under rumpan. Det såg ju lite kul ut. Inte snyggt men kul. Jag brydde mig inte så mycket mer om det. Jag försöker ju hålla mig ifrån att bli alltför kroppsfixerad... I morse när jag går förbi vår otäcka helkroppsspegel i bara trosorna så ser jag i ögonvrån att det är nåt som inte stämmer... Jag backar tillbaka och tittar mer noga. Ser inte rumpan annorlunda ut? Som om nån tagit ut luften ur en ballong? Jag vänder mig om för att se bättre. Jo då. Rumpan måste ha halkat ner, för nu syns inga glada munnar under skinkorna längre!Känner mig tvungen att dubbelkolla med älsklingen och han börjar gapskratta! Han ser det tydligt också! Rumpan har halkat ner under natten hur nu det är möjligt?! Hmmm! Hur kul är det? Jag kan tala om att jag genast gick ut i garaget och släpade in älsklingens gamla dammiga skivstång han tränade med i sin ungdom, för nu ska här göras knäböj och utfall med skivstång så att rumpan lyfts!!! Att få LÄNGRE rumpa ingick ju inte i planen precis! Det räcker med att min "snälla" dotter vid två års ålder frågade mig: "Varför har du så långa tuttar, mamma?" Jag svarade och förklarade vad som händer vid amning o.s.v. och när hon tänkt en stund säger hon: "Ja, när jag blir stor ska i alla fall jag ha korta!" Snygg mamma hon har med långa tuttar och lång rumpa... Det är ju ingen risk att man får storhetsvansinne och känner sig snygg i alla fall!

Må så gott oavsett om ni har korta eller långa tuttar och rumpor! ;-)
Kram
J