Hej!
Nu har jag vägt mig igen och kan lättat konstatera att jag faktiskt inte har känt mig stressad av vågen den här gången. Skönt! Veckans resultat blev -1,2 kg. Det är jag helnöjd med eftersom det nog inte är mer än absolut max 10 kg kvar. Måljeansen får jag numera över rumpan, så det går framåt!
Mitt garderobsröj var också framgångsrikt och jag har nu flera par jeans som jag kan ha igen och jag blev glatt överraskad när jag fick på mig en snäv kjol i storlek 36 som satt hur bra som helst! Det trodde jag aldrig! Vad skönt det är att se "svart på vitt" att allt kämpande ger resultat.För det är ju ingen dans på rosor att gå på ren kur, det vet alla som nån gång har provat.
Jag hoppas att det inte tar allt för lång tid med de sista kilona, för nu börjar det kännas väääldigt länge sedan som jag åt något. Jag har ju tänkt att hålla mig ganska GI-strikt efter kuren, och har läst en del om det nu, för att förbereda mig. Det känns ju just nu som att det inte kommer att vara svårt alls, för man får ju ÄTA en massa gott! Men frågan är om det släpper lös matbegär och sug som är svåra att stoppa? Det oroar mig lite faktiskt, eftersom jag är en "allt eller inget-person". Men det är väl bara att kavla upp ärmarna och börja jobba med det med!
Nu ska jag sätta igång och baka pizzabullar till O så att han har till mellis när han kommer hem från skolan till veckan, sen väntar tvätt och städning och löpning.
Ha en trevlig söndag!
J
söndag 31 augusti 2008
fredag 29 augusti 2008
Dag 45. Helt slut...
Hej!
Äntligen fredag! Alltså, jag trivs verkligen på mitt jobb, men man kan bli vääääldigt trött av det ibland. Det är påfrestande att bara vara till för andra hela tiden. Det är ju så otroligt många som mår dåligt också och det är inte lätt att räcka till... Just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa ungefär. Min "lunch-påse" intogs alldeles nyss och jag har fått i mig alldeles för lite vatten, men det är ju bara att hinka på och vara beredd på att få springa på toa i natt!
Jag känner mig sugen på en god middag, ett glas gott vin och en fet sockerkick just nu. Frågan är om det är p.g.a. att det blivit för glest mellan påsarna idag och att jag fått i mig för lite vatten, eller om det beror på att jag är trött och känner ett behov av att trösta mig med nåt? Hm... Det tål att tänkas på. Det är faktiskt ytterligare en fördel med CK. Man får verkligen en chans att lära känna sig själv eftersom många känslor kommer upp till ytan. Man får liksom lite hjälp med att jobba med sig själv och sitt ätbeteende och det är ju faktiskt toppen och en förutsättning för att man ska ha en chans att någon gång komma ur "bantningsträsket"!
Inget blir ju bättre av att man äter en massa som man bara blir tjockare av, eller hur? Jag blir ju knappast piggare och gladare om jag går upp i vikt, utan precis tvärtom.
Jag tror att jag ska försöka göra ett "röj" i garderoben i helgen och se om det är några mer gamla jeans eller nåt annat kul som passar nu. Det skulle ju vara roligt om man har "krympt i" nåt mer plagg!
Nåt annat roligt är att jag och en kollega har lovat varandra att vi ska springa tjejmilen nästa år! Vi blev jättesura på oss själva att vi inte hade planerat det redan i år, men men... Det är ju inte så långt och dessutom har jag fått för mig att det är ett väldigt roligt lopp. Det kan vara bra att träna för ett mål som är nåt annat än "bara" att bli smal. Dessutom så planerar vi att vara en hel helg i Stockholm då och shoppa och göra nåt annat kul också, så det blir nog jättemysigt tror jag!
Ha en mysig fredag!
Kram
J
Äntligen fredag! Alltså, jag trivs verkligen på mitt jobb, men man kan bli vääääldigt trött av det ibland. Det är påfrestande att bara vara till för andra hela tiden. Det är ju så otroligt många som mår dåligt också och det är inte lätt att räcka till... Just nu känner jag mig som en urvriden disktrasa ungefär. Min "lunch-påse" intogs alldeles nyss och jag har fått i mig alldeles för lite vatten, men det är ju bara att hinka på och vara beredd på att få springa på toa i natt!
Jag känner mig sugen på en god middag, ett glas gott vin och en fet sockerkick just nu. Frågan är om det är p.g.a. att det blivit för glest mellan påsarna idag och att jag fått i mig för lite vatten, eller om det beror på att jag är trött och känner ett behov av att trösta mig med nåt? Hm... Det tål att tänkas på. Det är faktiskt ytterligare en fördel med CK. Man får verkligen en chans att lära känna sig själv eftersom många känslor kommer upp till ytan. Man får liksom lite hjälp med att jobba med sig själv och sitt ätbeteende och det är ju faktiskt toppen och en förutsättning för att man ska ha en chans att någon gång komma ur "bantningsträsket"!
Inget blir ju bättre av att man äter en massa som man bara blir tjockare av, eller hur? Jag blir ju knappast piggare och gladare om jag går upp i vikt, utan precis tvärtom.
Jag tror att jag ska försöka göra ett "röj" i garderoben i helgen och se om det är några mer gamla jeans eller nåt annat kul som passar nu. Det skulle ju vara roligt om man har "krympt i" nåt mer plagg!
Nåt annat roligt är att jag och en kollega har lovat varandra att vi ska springa tjejmilen nästa år! Vi blev jättesura på oss själva att vi inte hade planerat det redan i år, men men... Det är ju inte så långt och dessutom har jag fått för mig att det är ett väldigt roligt lopp. Det kan vara bra att träna för ett mål som är nåt annat än "bara" att bli smal. Dessutom så planerar vi att vara en hel helg i Stockholm då och shoppa och göra nåt annat kul också, så det blir nog jättemysigt tror jag!
Ha en mysig fredag!
Kram
J
onsdag 27 augusti 2008
Dag 43. Trött och frusen
Hej!
Hoppas ni mår gott!
Nu har jag fått mina första kommentarer om att det syns att jag har tappat vikt. Kul! Det har jag ju såklart längtat efter. Men nu har flera sagt ungefär såhär: "Nu börjar det verkligen synas att du har gått ner i vikt, så nu nu räcker det allt. Nu kan du sluta med ditt pulver så att du inte blir för smal!"
Hmmm... Jag skulle förstå att folk ville att jag skulle sluta kura om jag var jättesmal och såg anorektisk ut, men det gör jag ju inte. Och när de säger att nu börjar det synas och uppmanar mig att då sluta i samma andetag så tycker jag att det är lite knepigt. Det är väl ingen idé att "banta" (avskyr det ordet) om det inte syns? Eller? Ska man då lägga av så fort det börjar synas lite grann?
Varför gör folk så? Är det av välvilja eller vill de inte att man ska lyckas? Det känns inte roligt att vara misstänksam, men det känns som att en del människor blir avundsjuka. Det är lite tråkigt tycker jag faktiskt. De skulle bara veta hur mycket självförakt och förtvivlan som har legat under ytan i så många år...
Ja, ja man kan ju inte ändra andra utan bara sig själv, så jag ska inte bli ledsen utan tänka att det antingen faktiskt är av välvilja, eller så har personen i fråga själv jobbigt med sin vikt och vill ändra den, eller så är det någon som har så dålig självkänsla att det känns jobbigt när någon annan lyckas.
I dag blir tyvärr ingen löpning heller, eftersom regnet fullkomligt vräker ner. Jag är dessutom jättetrött idag och ska nog krypa upp i soffan och mysa lite i stället!
Hoppas att det går bra för er, alla kurare och kämpar där ute!
Håll monstren på mattan!
Kram
J
Idag blir det tyvärr ingen
Hoppas ni mår gott!
Nu har jag fått mina första kommentarer om att det syns att jag har tappat vikt. Kul! Det har jag ju såklart längtat efter. Men nu har flera sagt ungefär såhär: "Nu börjar det verkligen synas att du har gått ner i vikt, så nu nu räcker det allt. Nu kan du sluta med ditt pulver så att du inte blir för smal!"
Hmmm... Jag skulle förstå att folk ville att jag skulle sluta kura om jag var jättesmal och såg anorektisk ut, men det gör jag ju inte. Och när de säger att nu börjar det synas och uppmanar mig att då sluta i samma andetag så tycker jag att det är lite knepigt. Det är väl ingen idé att "banta" (avskyr det ordet) om det inte syns? Eller? Ska man då lägga av så fort det börjar synas lite grann?
Varför gör folk så? Är det av välvilja eller vill de inte att man ska lyckas? Det känns inte roligt att vara misstänksam, men det känns som att en del människor blir avundsjuka. Det är lite tråkigt tycker jag faktiskt. De skulle bara veta hur mycket självförakt och förtvivlan som har legat under ytan i så många år...
Ja, ja man kan ju inte ändra andra utan bara sig själv, så jag ska inte bli ledsen utan tänka att det antingen faktiskt är av välvilja, eller så har personen i fråga själv jobbigt med sin vikt och vill ändra den, eller så är det någon som har så dålig självkänsla att det känns jobbigt när någon annan lyckas.
I dag blir tyvärr ingen löpning heller, eftersom regnet fullkomligt vräker ner. Jag är dessutom jättetrött idag och ska nog krypa upp i soffan och mysa lite i stället!
Hoppas att det går bra för er, alla kurare och kämpar där ute!
Håll monstren på mattan!
Kram
J
Idag blir det tyvärr ingen
tisdag 26 augusti 2008
Dag 42! Nygamla jeans.
Hej!
I morse ramlade det ner ett par jeans som varit alldeles för små läääääänge (inte måljeansen, dock...). Då flög f-n i mig och jag tänkte att det skadar väl inte att prova dem och se hur mycket som fattas innan de går på? Gissa om jag blev förvånad -och glad såklart!!- när de faktiskt gick på och t.o.m var lite, lite stora i midjan!! Tjoho, vad glad jag blev! Äntligen så får man lite lön för mödan!
Jag har så mycket kläder som bara har legat i garderoben och väntat på bättre och smalare tider. Jag ska nog göra en koll i garderoben i helgen och se om jag har något mer som jag har "krympt i". Det vore ju kul att få "nya" kläder helt gratis!
Nej, nu får jag sluta. A och jag ska ju iväg på fiolintroduktionen och den får vi inte missa!
Kram på er alla och "may the force be with you"!
J
I morse ramlade det ner ett par jeans som varit alldeles för små läääääänge (inte måljeansen, dock...). Då flög f-n i mig och jag tänkte att det skadar väl inte att prova dem och se hur mycket som fattas innan de går på? Gissa om jag blev förvånad -och glad såklart!!- när de faktiskt gick på och t.o.m var lite, lite stora i midjan!! Tjoho, vad glad jag blev! Äntligen så får man lite lön för mödan!
Jag har så mycket kläder som bara har legat i garderoben och väntat på bättre och smalare tider. Jag ska nog göra en koll i garderoben i helgen och se om jag har något mer som jag har "krympt i". Det vore ju kul att få "nya" kläder helt gratis!
Nej, nu får jag sluta. A och jag ska ju iväg på fiolintroduktionen och den får vi inte missa!
Kram på er alla och "may the force be with you"!
J
måndag 25 augusti 2008
Dag 41.
Hej hopp!
Hoppas att ni mår bra allihopa! Där jag bor har det varit en härlig dag och kväll med sol och värme, men ändå den där höstkänslan i luften. Faktum är att jag gillar hösten. Jag tycker om den klara, lite kyliga luften, höstfärgerna på träden, svamplockning ( och svampÄTNING!!!!) och känslan av nystart som jag faktiskt känner så här års. Vet inte om nystartskänslan kommer av att jag jobbar i skolvärlden och att hösten där är lika med ett nytt läsår, men det känns som att man kan börja på nytt och få en ny chans liksom på hösten. Det kommer en massa nya kurser också och jag skulle vilja gå flera olika samtidigt (tiden saknas dock) : silversmide (har massor av smycken som än så länge bara finns i huvudet), oljemålning, akrylmålning, italienska, nån spännande matlagningskurs o.s.v, o.s.v... Jag är nämligen en projekt-person. Jag gillar att ha nåt roligt projekt på gång som jag kan engagera mig i. Just nu är projektet att renovera mig själv med CK och träning. Det får räcka som projekt just nu, eftersom jag har en familj som jag måste ta hand om också och så jobbar jag ju heltid. Dessutom tar det en hel del tid och kraft att förändra sig själv, sina tankemönster och sitt beteende. Så viktprojektet får vara det enda projektet just nu.
Jag var ute och sprang ( sprang och sprang förresten. Jag joggade...) nu i kväll och det var så fint i skogen! På min lilla joggingrunda finns en speciell passage som är så vacker! Om jag trodde att älvor verkligen fanns (jag VILL tro på älvor, men lyckas tyvärr inte riktigt ;-)... ) så skulle de bo precis där. Marken där är täckt av ljusgrönt, mjukt och ganska högt gräs som växer mellan ormbunksplantor och små, små plantor av ek och lönn och större, glest växande lövträd som silar solljuset så att det vilar ett grönt skimmer över platsen. Det är så vackert där att jag nästan blir tårögd! Nog om det. Jag orkade faktiskt jogga en liiiten bit längre än vad jag gjorde igår, så det känns bra.
I morgon blir det ingen löpning eftersom lilla A ska på fiol-introduktion. Min dotter har bestämt att att nu ska här spelas fiol, så då måste ju mamman (eftersom pappan jobbar) åka i väg så att hon får sin fiol! Det ska bli spännande att se vad hon tycker om det!
Hur som helst, så blir det nog lite körigt att hinna med löpning i morgon så nu funderar jag över vad som är bäst att varva med: yoga eller "old school "styrketräning (sit ups, armhävningar och sånt), eller pilates. Vad tror ni? Jag måste ju "bråka" lite extra med kroppen nu när den tycker att jag är alldeles lagomt rund och go´ så nån form av träning vill jag göra.
Jag har hört att flera säger att Paolo Robertos bok om styrketräning man kan göra hemma ska vara bra. Man kanske skulle köpa den? Nån av er som vet om den är bra? Jag har svårt att hinna med att gå på gym så hemmaträning kanske är ett bra alternativ?
Ha det bra alla kurare och kämpar!
Kram på er!
Hoppas att ni mår bra allihopa! Där jag bor har det varit en härlig dag och kväll med sol och värme, men ändå den där höstkänslan i luften. Faktum är att jag gillar hösten. Jag tycker om den klara, lite kyliga luften, höstfärgerna på träden, svamplockning ( och svampÄTNING!!!!) och känslan av nystart som jag faktiskt känner så här års. Vet inte om nystartskänslan kommer av att jag jobbar i skolvärlden och att hösten där är lika med ett nytt läsår, men det känns som att man kan börja på nytt och få en ny chans liksom på hösten. Det kommer en massa nya kurser också och jag skulle vilja gå flera olika samtidigt (tiden saknas dock) : silversmide (har massor av smycken som än så länge bara finns i huvudet), oljemålning, akrylmålning, italienska, nån spännande matlagningskurs o.s.v, o.s.v... Jag är nämligen en projekt-person. Jag gillar att ha nåt roligt projekt på gång som jag kan engagera mig i. Just nu är projektet att renovera mig själv med CK och träning. Det får räcka som projekt just nu, eftersom jag har en familj som jag måste ta hand om också och så jobbar jag ju heltid. Dessutom tar det en hel del tid och kraft att förändra sig själv, sina tankemönster och sitt beteende. Så viktprojektet får vara det enda projektet just nu.
Jag var ute och sprang ( sprang och sprang förresten. Jag joggade...) nu i kväll och det var så fint i skogen! På min lilla joggingrunda finns en speciell passage som är så vacker! Om jag trodde att älvor verkligen fanns (jag VILL tro på älvor, men lyckas tyvärr inte riktigt ;-)... ) så skulle de bo precis där. Marken där är täckt av ljusgrönt, mjukt och ganska högt gräs som växer mellan ormbunksplantor och små, små plantor av ek och lönn och större, glest växande lövträd som silar solljuset så att det vilar ett grönt skimmer över platsen. Det är så vackert där att jag nästan blir tårögd! Nog om det. Jag orkade faktiskt jogga en liiiten bit längre än vad jag gjorde igår, så det känns bra.
I morgon blir det ingen löpning eftersom lilla A ska på fiol-introduktion. Min dotter har bestämt att att nu ska här spelas fiol, så då måste ju mamman (eftersom pappan jobbar) åka i väg så att hon får sin fiol! Det ska bli spännande att se vad hon tycker om det!
Hur som helst, så blir det nog lite körigt att hinna med löpning i morgon så nu funderar jag över vad som är bäst att varva med: yoga eller "old school "styrketräning (sit ups, armhävningar och sånt), eller pilates. Vad tror ni? Jag måste ju "bråka" lite extra med kroppen nu när den tycker att jag är alldeles lagomt rund och go´ så nån form av träning vill jag göra.
Jag har hört att flera säger att Paolo Robertos bok om styrketräning man kan göra hemma ska vara bra. Man kanske skulle köpa den? Nån av er som vet om den är bra? Jag har svårt att hinna med att gå på gym så hemmaträning kanske är ett bra alternativ?
Ha det bra alla kurare och kämpar!
Kram på er!
söndag 24 augusti 2008
P.S
Jag menar alltså inte att JAG har önskningar om att berätta vad jag väger, utan att en del har undrat...
Jag sa ju att jag också är spontan och för ivrig när jag skriver... ;-) Förhandsgranskning, kanske kan vara nåt?
NU är det definitivt slut för idag från mig!
Godnatt!
Jag sa ju att jag också är spontan och för ivrig när jag skriver... ;-) Förhandsgranskning, kanske kan vara nåt?
NU är det definitivt slut för idag från mig!
Godnatt!
Forts. på min långa kvällsfundering.
Dessutom är många grövre i skelettet än vad jag är. Man har ju hört att längden i centimeter minus 110 ska vara en okej vikt, och då hamnar jag där...
Jag vet inte hur jag ska göra. Vad det står för siffror på vågen är ju helt ointressant egentligen. Det handlar ju om hur man mår. Att jämföra sig med andra är sällan bra och jag vill inte att nån som har helt andra förutsättningar, och en helt annan kroppskonstitution än jag jämför sig med mig och blir negativt inställd till sin vikt.
Usch, vilket långt och rörigt inlägg!
Förstår ni hur jag tänker? Tänker jag fel, tycker ni?
Ha en trevlig kväll, mina bloggvänner och kurare och andra som kämpar med beroenden och betendeförändringar!
Kraaaaam
Jag vet inte hur jag ska göra. Vad det står för siffror på vågen är ju helt ointressant egentligen. Det handlar ju om hur man mår. Att jämföra sig med andra är sällan bra och jag vill inte att nån som har helt andra förutsättningar, och en helt annan kroppskonstitution än jag jämför sig med mig och blir negativt inställd till sin vikt.
Usch, vilket långt och rörigt inlägg!
Förstår ni hur jag tänker? Tänker jag fel, tycker ni?
Ha en trevlig kväll, mina bloggvänner och kurare och andra som kämpar med beroenden och betendeförändringar!
Kraaaaam
Kvällsfunderingar.
Hej!
Så är ännu en dag på CK på väg mot sitt slut. Joggingturen i förmiddags gick bra, även om det fortfarande ibland känns mer som en nära döden-upplevelse än något njutbart. Men jag vet ju att det härliga "flowet" är uppnåeligt om jag bara fortsätter att kämpa på, så det är precis vad jag ska göra.
Idag har jag sprungit omkring som ett skållat troll mest hela dan! Först lilla löpturen, sedan veckohandling och därefter har jag stått vid spisen hela dagen!Först så bakade jag ett grovt bröd med frukt och nötter till stora älsklingen, sedan kärleksmums-muffins till mina mindre älsklingar och till sist bakade jag baguetter till alla älsklingar. Leila Lindholm, släng dig i väggen! Eller, nej förresten, gör inte det! Du är ju min bakningsguru! ;-)
Mina kompisar säger att det är anorexirvarning på att hålla på och laga mat och baka åt andra och inte äta själv, men att jag skulle bli anorektiker?! Knappast! Nej, det är troligare att Victoria Silvstedt får nobelpris i litteratur, eller att George W Bush får fredspriset! Det är ju så att jag tycker att det är KUL att baka och laga mat och jag måste ju också sedan efter kuren kunna göra det utan att äta upp alltihop själv, eller klämma i mig tre muffins på raken för att försäkra mig om att de går att bjuda på, eller hur? Det är lika bra att jag vänjer mig redan nu tycker jag.
Jag vill också återigen tacka er som skriver så gulliga och uppmuntrande kommentarer! Jag blir så glad att jag blir tårögd! Ert stöd i det här projektet är ovärdeligt! Har fått komplimanger för mitt språk, men jag är också spontan när jag skriver här (egentligen så är jag spontan rent allmänt och hela tiden) så jag ser ju efteråt att jag i min iver har en hel del språkfel och knasiga formuleringar, men det struntar jag i. Min blogg är ju inte tänkt som något höglitterärt verk precis. Jag går inte och drömmer om nån komplimang från Horace Engdahl, eller så... Men tack ändå, snälla goa Skenet!
Nu till en annan fundering. Jag vägde mig ju idag och fick ett ganska glatt besked. Jag har önskningar om att tala om vad jag väger och grubblar över hur jag ska göra med det. Det är nämligen så att jag är väldigt liten och tunn under mitt skyddande, mjuka hölje (det var väl en poetisk omskrivning av fett?! ) och jag kan faktiskt handla på barnavdelningen när jag inte är för tjock. Har patetiskt små fötter och tunna handleder o.s.v. När jag är inne på viktklubbens forum och läser vad många väger där, så väger ju jag ganska mycket mindre, trots att jag faktiskt är tjock. Jag är rädd att om jag talar om vad jag väger så kommer det att bli fel. Det där med vikt är ju så individuellt. Någon kan ju vara jättesmal och sund och ha storlek 44, men jag som är så liten och tunn är jättetjock när jag har det. När jag var sund, slank (inte överdrivet smal, jag har alltid haft kurvor och har aldrig fått höra att jag är mager) och nöjd med min vikt så vägde jag mellan 47 och kanske 50-51 kg. Många av mina kompisar tycker att det är helt absurt och att det bara är barn som kan väga så lite och inte vara sjuka! Då brukar jag påpeka att många barn i 12-14 års åldern är i min storlek och att det finns många 11-åringar som är mycket längre än jag.
Så är ännu en dag på CK på väg mot sitt slut. Joggingturen i förmiddags gick bra, även om det fortfarande ibland känns mer som en nära döden-upplevelse än något njutbart. Men jag vet ju att det härliga "flowet" är uppnåeligt om jag bara fortsätter att kämpa på, så det är precis vad jag ska göra.
Idag har jag sprungit omkring som ett skållat troll mest hela dan! Först lilla löpturen, sedan veckohandling och därefter har jag stått vid spisen hela dagen!Först så bakade jag ett grovt bröd med frukt och nötter till stora älsklingen, sedan kärleksmums-muffins till mina mindre älsklingar och till sist bakade jag baguetter till alla älsklingar. Leila Lindholm, släng dig i väggen! Eller, nej förresten, gör inte det! Du är ju min bakningsguru! ;-)
Mina kompisar säger att det är anorexirvarning på att hålla på och laga mat och baka åt andra och inte äta själv, men att jag skulle bli anorektiker?! Knappast! Nej, det är troligare att Victoria Silvstedt får nobelpris i litteratur, eller att George W Bush får fredspriset! Det är ju så att jag tycker att det är KUL att baka och laga mat och jag måste ju också sedan efter kuren kunna göra det utan att äta upp alltihop själv, eller klämma i mig tre muffins på raken för att försäkra mig om att de går att bjuda på, eller hur? Det är lika bra att jag vänjer mig redan nu tycker jag.
Jag vill också återigen tacka er som skriver så gulliga och uppmuntrande kommentarer! Jag blir så glad att jag blir tårögd! Ert stöd i det här projektet är ovärdeligt! Har fått komplimanger för mitt språk, men jag är också spontan när jag skriver här (egentligen så är jag spontan rent allmänt och hela tiden) så jag ser ju efteråt att jag i min iver har en hel del språkfel och knasiga formuleringar, men det struntar jag i. Min blogg är ju inte tänkt som något höglitterärt verk precis. Jag går inte och drömmer om nån komplimang från Horace Engdahl, eller så... Men tack ändå, snälla goa Skenet!
Nu till en annan fundering. Jag vägde mig ju idag och fick ett ganska glatt besked. Jag har önskningar om att tala om vad jag väger och grubblar över hur jag ska göra med det. Det är nämligen så att jag är väldigt liten och tunn under mitt skyddande, mjuka hölje (det var väl en poetisk omskrivning av fett?! ) och jag kan faktiskt handla på barnavdelningen när jag inte är för tjock. Har patetiskt små fötter och tunna handleder o.s.v. När jag är inne på viktklubbens forum och läser vad många väger där, så väger ju jag ganska mycket mindre, trots att jag faktiskt är tjock. Jag är rädd att om jag talar om vad jag väger så kommer det att bli fel. Det där med vikt är ju så individuellt. Någon kan ju vara jättesmal och sund och ha storlek 44, men jag som är så liten och tunn är jättetjock när jag har det. När jag var sund, slank (inte överdrivet smal, jag har alltid haft kurvor och har aldrig fått höra att jag är mager) och nöjd med min vikt så vägde jag mellan 47 och kanske 50-51 kg. Många av mina kompisar tycker att det är helt absurt och att det bara är barn som kan väga så lite och inte vara sjuka! Då brukar jag påpeka att många barn i 12-14 års åldern är i min storlek och att det finns många 11-åringar som är mycket längre än jag.
Dag 40. Solig söndag och jag har gjort det!!!
Hej!
Solen skiner, luften är klar och jag häller i mig vatten och laddar för en förmiddagstur i joggingspåret. Nu på förmiddagen känner jag mig ju alltid så nöjd och glad med mitt beslut att bara äta CK. En härlig känsla! Det känns ju inte alltid lika härligt på kvällarna, men man får vara glad för de stunder det känns bra.
Ja, nu har jag gjort det!! Vägt mig! Nu fick jag också svaret på varför det har kännts som jag står och stampar i viktminskningen. Jag har nu den vikt som jag haft JÄTTESVÅRT att komma under i många, många år. Min kropp tycker att den här vikten är toppen och kämpar med näbbar och klor för att jag ska hålla mig där. Jag är ju inte fullt lika nöjd, utan tycker nog att jag gott kan väga ca 10 kg mindre. Så nu är det dags att lägga i en högre växel! Nu ska jag slita hårt på joggingspåret för den här gången SKA jag vinna och komma i mina måljeans! Och jag uppskattar att det är nog ca 10 kg dit, men skulle jag komma i dem tidigare så, fine då har jag ju nått mitt mål.
I höstas vägde jag mig ju och fick en chock! Då vägde jag lika mycket som jag gjorde precis innan jag födde mina barn!!! Till min glädje så väger jag 11 kg mindre än jag gjorde då! Jag skulle tro att ungefär hälften av dem försvunnit med mitt kurande. men jag är så glad och det känns just nu som att jag verkligen är på G och att allt arbete jag har lagt ner på att ändra inställning och tankemönster kanske börjar ge resultat. Jag kanske lyckas nå mitt mål den här enda gången?! Det kanske faktiskt är möjligt att JAG kan vara smal?
Ha en bra dag! Nu ska jag ut i joggingspåret! Jag skriver säkert mer ikväll. Undrar om jag är lika glad och positiv då?
Må så gott och tack för att du läste!
Kram/ J
Solen skiner, luften är klar och jag häller i mig vatten och laddar för en förmiddagstur i joggingspåret. Nu på förmiddagen känner jag mig ju alltid så nöjd och glad med mitt beslut att bara äta CK. En härlig känsla! Det känns ju inte alltid lika härligt på kvällarna, men man får vara glad för de stunder det känns bra.
Ja, nu har jag gjort det!! Vägt mig! Nu fick jag också svaret på varför det har kännts som jag står och stampar i viktminskningen. Jag har nu den vikt som jag haft JÄTTESVÅRT att komma under i många, många år. Min kropp tycker att den här vikten är toppen och kämpar med näbbar och klor för att jag ska hålla mig där. Jag är ju inte fullt lika nöjd, utan tycker nog att jag gott kan väga ca 10 kg mindre. Så nu är det dags att lägga i en högre växel! Nu ska jag slita hårt på joggingspåret för den här gången SKA jag vinna och komma i mina måljeans! Och jag uppskattar att det är nog ca 10 kg dit, men skulle jag komma i dem tidigare så, fine då har jag ju nått mitt mål.
I höstas vägde jag mig ju och fick en chock! Då vägde jag lika mycket som jag gjorde precis innan jag födde mina barn!!! Till min glädje så väger jag 11 kg mindre än jag gjorde då! Jag skulle tro att ungefär hälften av dem försvunnit med mitt kurande. men jag är så glad och det känns just nu som att jag verkligen är på G och att allt arbete jag har lagt ner på att ändra inställning och tankemönster kanske börjar ge resultat. Jag kanske lyckas nå mitt mål den här enda gången?! Det kanske faktiskt är möjligt att JAG kan vara smal?
Ha en bra dag! Nu ska jag ut i joggingspåret! Jag skriver säkert mer ikväll. Undrar om jag är lika glad och positiv då?
Må så gott och tack för att du läste!
Kram/ J
fredag 22 augusti 2008
Ett tillägg!
Just det! Kräftskivan blev inställd! Så det var ju onödigt att grubbla och lägga ner energi på den! Annars är nog grubbleri en av mina allra bästa grenar faktiskt... ;-) Kan det ha nåt samband med vikten, tro? Hm... Nu fick jag nåt nytt att grubbla och fundera över. Ha, ha!
Hej svejs!
Hej svejs!
Dag 38. Fredag igen.
Hej på er!
Ja, så var det fredag igen. Man och barn har precis avnjutit pizza och nu hälls smågodiset upp i godisskålen. Då tar mamman sin tillflykt till datorn. Att skriva av sig och att läsa vad andra skriver är det som hjälper mig mest när monstret härjar med mig och kurandet känns tungt. Helgerna har ju gått bra hittills, men nog suger det lite i godistarmen när alla pratar om vilken mat de ska laga i helgen. Det känns ju som att det är SÅ länge sedan jag åt nåt! Den 16:e juli var ju faktiskt ett tag sen. Ja, ja, jag kommer ju att få äta igen. Det väntar ju ingen svältkatastrof runt hörnet här som tur är!
Jag börjar starkt fundera på att väga mig faktiskt. Vågen är väldigt ihärdig och vill att jag ska kliva upp på den och jag tror faktiskt att jag ska göra det. Eller är det bättre att låta bli? Vad tycker ni?
Ha en riktigt mysig fredag på er mina medkurare och kämpar!
Kram/ J
Ja, så var det fredag igen. Man och barn har precis avnjutit pizza och nu hälls smågodiset upp i godisskålen. Då tar mamman sin tillflykt till datorn. Att skriva av sig och att läsa vad andra skriver är det som hjälper mig mest när monstret härjar med mig och kurandet känns tungt. Helgerna har ju gått bra hittills, men nog suger det lite i godistarmen när alla pratar om vilken mat de ska laga i helgen. Det känns ju som att det är SÅ länge sedan jag åt nåt! Den 16:e juli var ju faktiskt ett tag sen. Ja, ja, jag kommer ju att få äta igen. Det väntar ju ingen svältkatastrof runt hörnet här som tur är!
Jag börjar starkt fundera på att väga mig faktiskt. Vågen är väldigt ihärdig och vill att jag ska kliva upp på den och jag tror faktiskt att jag ska göra det. Eller är det bättre att låta bli? Vad tycker ni?
Ha en riktigt mysig fredag på er mina medkurare och kämpar!
Kram/ J
onsdag 20 augusti 2008
Dag 36. Festfunderingar
Hej på er!
Idag tänker jag inte gnälla! Jag vill tacka er som tröstat och peppat mig med era kommentarer på bloggen! Tusen tack! Jag tänker INTE ge upp bara för att min gamla kropp tydligen tycker att den vill ha ett skyddande lager späck. Som jag har sagt förut så SKA jag vinna den här kampen nu. Jag är så utled på alla måndagar jag har börjat ett nytt liv och hur jag känner inför mig själv och min kropp. Det tänker jag dock inte fördjupa mig i igen nu. Jag har ju skrivit långa haranger om det förut, så det ska ni slippa.
På fredag är det kräftfest på jobbet. Som kurare börjar det ju då mala igång i huvudet: Hur ska jag tackla det? Jag har inga som helst funderingar att bryta kuren, men jag vill heller inte sitta med från början när alla sörplar kräftor, dricker vin och äter ostpaj och bröd och ostar och desserter och ... Ja, ni vet. Det är inte för att jag inte vill bli frestad som jag vill undvika den fasen av festen, utan för att jag inte vill känna mig som ett UFO som sitter där och tittar på de andra som äter och dricker. Folk har en viss tendens att bli provocerade av sånt och jag har ingen lust att förklara mig eller provocera nån. Jag funderar därför att komma senare till festen, när de små skaldjuren är uppätna och folk har fått i sig lite alkohol. Jag tror inte att de då tänker på att jag bara dricker vatten... Ha, ha!
Eller så struntar jag i alltihop och är hemma. Just nu så lutar det åt det senare alternativet, men våra fester brukar vara roliga, så jag får nog se hur jag gör när det närmar sig.
Det är lite synd dock, att folk har det så jobbigt med att man inte är med och äter. "Men ska du sitta och titta på oss då, och se lidande ut?" är en vanlig kommentar när jag har sagt vid liknande situationer att jag kurar. Att jag förklarar att jag valt detta själv och varken lider, tycker synd om själv eller missunnar någon annan att äta, brukar sällan övertga helt. Jag kan faktiskt bli lite sur på sånt, för det måste väl ändå vara MITT beslut om vad jag väljer att äta, eller inte äta? Eller?
Det är faktiskt fascinerande vilka känslor och tankar pulverdieter väcker hos många...
Nä, usch! Nu blev det ju lite gnäll idag OCKSÅ!! Skärpning J! No gnäll!
Ja, jag får se hur jag gör med festen. Det blir säkert bra vilket som!
Monstret håller sig fortfarande på den berömda mattan, och det kan han gott fortsätta med ett bra tag den jäkeln, men när han dyker upp igen så är jag redo för fight!
Hoppas att era monster håller sig borta också och att ni får en mysig kväll.
Kramar / Gnäll-J ;-)
Idag tänker jag inte gnälla! Jag vill tacka er som tröstat och peppat mig med era kommentarer på bloggen! Tusen tack! Jag tänker INTE ge upp bara för att min gamla kropp tydligen tycker att den vill ha ett skyddande lager späck. Som jag har sagt förut så SKA jag vinna den här kampen nu. Jag är så utled på alla måndagar jag har börjat ett nytt liv och hur jag känner inför mig själv och min kropp. Det tänker jag dock inte fördjupa mig i igen nu. Jag har ju skrivit långa haranger om det förut, så det ska ni slippa.
På fredag är det kräftfest på jobbet. Som kurare börjar det ju då mala igång i huvudet: Hur ska jag tackla det? Jag har inga som helst funderingar att bryta kuren, men jag vill heller inte sitta med från början när alla sörplar kräftor, dricker vin och äter ostpaj och bröd och ostar och desserter och ... Ja, ni vet. Det är inte för att jag inte vill bli frestad som jag vill undvika den fasen av festen, utan för att jag inte vill känna mig som ett UFO som sitter där och tittar på de andra som äter och dricker. Folk har en viss tendens att bli provocerade av sånt och jag har ingen lust att förklara mig eller provocera nån. Jag funderar därför att komma senare till festen, när de små skaldjuren är uppätna och folk har fått i sig lite alkohol. Jag tror inte att de då tänker på att jag bara dricker vatten... Ha, ha!
Eller så struntar jag i alltihop och är hemma. Just nu så lutar det åt det senare alternativet, men våra fester brukar vara roliga, så jag får nog se hur jag gör när det närmar sig.
Det är lite synd dock, att folk har det så jobbigt med att man inte är med och äter. "Men ska du sitta och titta på oss då, och se lidande ut?" är en vanlig kommentar när jag har sagt vid liknande situationer att jag kurar. Att jag förklarar att jag valt detta själv och varken lider, tycker synd om själv eller missunnar någon annan att äta, brukar sällan övertga helt. Jag kan faktiskt bli lite sur på sånt, för det måste väl ändå vara MITT beslut om vad jag väljer att äta, eller inte äta? Eller?
Det är faktiskt fascinerande vilka känslor och tankar pulverdieter väcker hos många...
Nä, usch! Nu blev det ju lite gnäll idag OCKSÅ!! Skärpning J! No gnäll!
Ja, jag får se hur jag gör med festen. Det blir säkert bra vilket som!
Monstret håller sig fortfarande på den berömda mattan, och det kan han gott fortsätta med ett bra tag den jäkeln, men när han dyker upp igen så är jag redo för fight!
Hoppas att era monster håller sig borta också och att ni får en mysig kväll.
Kramar / Gnäll-J ;-)
tisdag 19 augusti 2008
Dag 35. Misströstan och glädje.
Hej!
Hoppas ni har det bra och känner er starka och peppade idag!
Jag är så ofantligt glad för de kommentarer och meddelanden ni lämnar! Ni anar inte vad mycket det ger! Tusen tack!! Ni får hemskt gärna fortsätta med det! Ni, mina bloggvänner, är alltså glädjen.
Det som gör att jag misströstar är att jag (dumt, jag VET, men det är så svårt att låta bli hela tiden!!) jämfört mig med en annan väldigt framgångsrik kurare på viktklubben. Jag är inte på något vis missunnsam, utan unnar henne absolut hennes resultat av hela mitt hjärta, men jag undrar ju varför det går så trögt för mig, fast jag håller mig på banan... Jag läste alltså om en tjej som gått från 74 kg till 66 på, håll i er nu, TVÅ veckor!!! Superresultat! Jag har ju hållit på i FEM veckor och väger mig visserligen inte, men jag mäter mig och man känner ju på kläder, och jag har nog minskat ca 4-5 kg. Ca hälften alltså... Visst, mina gamla jeans är ju lite lösare men de hänger ju inte som säckar. Jag kan fortfarande ha dem och det tror jag INTE att jag skulle kunna om jag tappat mer... Vad är det för fel på mig? Är jag dömd att vara en tjockis eller vad? Varför vill inte min kropp släppa ifrån sig fettet?! Jag har följt kuren till punkt och pricka och rör på mig. Förra veckan var jag så extremt trött, så då blev det bara några promenader, men innan det joggade jag varannan dag och gick och gjorde lite styrkeövningar där emellan...
Jag känner mig som en misslyckad liten rulta som är dömd till att vara tjock. Vad ska jag göra för att få bättre fart på viktminskningen?
Suck! Det var mycket gnäll för en som avskyr gnäll, men jag var bara tvungen att få gnälla av mig lite. Ska försöka låta bli att inte gnälla så nåt mer. I morgon ska jag vara positiv och ognällig!
Hoppas ni känner er mer nöjda med er själva än vad jag gör!
Ha det bra!
Kram/J
Hoppas ni har det bra och känner er starka och peppade idag!
Jag är så ofantligt glad för de kommentarer och meddelanden ni lämnar! Ni anar inte vad mycket det ger! Tusen tack!! Ni får hemskt gärna fortsätta med det! Ni, mina bloggvänner, är alltså glädjen.
Det som gör att jag misströstar är att jag (dumt, jag VET, men det är så svårt att låta bli hela tiden!!) jämfört mig med en annan väldigt framgångsrik kurare på viktklubben. Jag är inte på något vis missunnsam, utan unnar henne absolut hennes resultat av hela mitt hjärta, men jag undrar ju varför det går så trögt för mig, fast jag håller mig på banan... Jag läste alltså om en tjej som gått från 74 kg till 66 på, håll i er nu, TVÅ veckor!!! Superresultat! Jag har ju hållit på i FEM veckor och väger mig visserligen inte, men jag mäter mig och man känner ju på kläder, och jag har nog minskat ca 4-5 kg. Ca hälften alltså... Visst, mina gamla jeans är ju lite lösare men de hänger ju inte som säckar. Jag kan fortfarande ha dem och det tror jag INTE att jag skulle kunna om jag tappat mer... Vad är det för fel på mig? Är jag dömd att vara en tjockis eller vad? Varför vill inte min kropp släppa ifrån sig fettet?! Jag har följt kuren till punkt och pricka och rör på mig. Förra veckan var jag så extremt trött, så då blev det bara några promenader, men innan det joggade jag varannan dag och gick och gjorde lite styrkeövningar där emellan...
Jag känner mig som en misslyckad liten rulta som är dömd till att vara tjock. Vad ska jag göra för att få bättre fart på viktminskningen?
Suck! Det var mycket gnäll för en som avskyr gnäll, men jag var bara tvungen att få gnälla av mig lite. Ska försöka låta bli att inte gnälla så nåt mer. I morgon ska jag vara positiv och ognällig!
Hoppas ni känner er mer nöjda med er själva än vad jag gör!
Ha det bra!
Kram/J
måndag 18 augusti 2008
Dag 34. Regntung måndag.
Hej på er!
Monstret var ju på krigsstigen igår, men han fick ju hårt motstånd och har faktiskt varit spakare idag. Jag tror att varje sådan liten seger, hur liten den än må vara, är viktig för ens utveckling mot en sundare människa. Jag tror att det är nyttigt att kunna komma bort från det snabba belöningssystemet som mat (eller droger, eller alkohol o.s.v.) utgör. Belöningen för kurandet ligger ju betydligt längre bort än belöningen när man äter en chokladbit eller dricker ett glas vin, eller vilken "drog" man nu är beroende av. Det gäller, åtminstone för mig, att varje dag påminna mig själv om varför jag har valt att göra det här och hur jag mådde när jag bestämde mig för den här vägen. Jag måste också varje dag påminna mig själv om hur jag kommer att må, känna mig och se ut när jag nått målet. Annars är jag rädd att min primitiva önskan om omedelbar behovstillfredsställelse tar över och att jag börjar stoppa i mig en massa mackor eller godis eller nåt annat kolhydratrikt. Kolhydrater är alltså min drog. JAG vill kunna bestämma över min kropp och mitt liv! Det vill jag INTE låta kolhydraterna göra längre.
Hur många söndagar (och andra dagar också, förstås, men oftast söndagar) har jag inte varit full av självförakt och förtvivlan och LOVAT mig själv dyrt och heligt att i morgon (alltså oftast en måndag), I MORGON ska jag ta tag i mitt liv och min vikt? Usch, jag blir riktigt ledsen när jag tänker på det...
Varför har det funkat så länge och ändå riktigt bra (jag har ju inte låtit mina gamla vanor och begär vinna hittills) den här gången då? Svaret på den frågan har jag funderat mycket över, men jag vet faktiskt inte. Det är alldeles säkert flera faktorer som spelar in. Dels så har jag en "nu eller aldrig-känsla", dels så är jag UTLED på att känna som jag gör inför mig själv och min kropp och så har jag läst bloggar av Skenet, Tina, BQ och C vilket har varit en ovärderlig hjälp. De har visat att man kan åstadkomma underverk! Jag är väldigt tacksam över att de har valt att dela med sig av sina tankar och känslor kring detta komplicerade problem. Tack, tack, tack mina hjältar! Det är säkert många fler än mig ni har hjälpt.
Nu låter det kanske som att jag är klar med min kamp och att jag har nått mitt mål, men det har jag ju INTE! Måljeansen kommer fortfarande inte över rumpan och kampen mot sockermonstret lär jag få hålla på med så länge jag lever. Det gäller att hitta beteenden som funkar och låta bli de beteenden som leder till övervikt. Inte en lätt uppgift, men vem har sagt att det ska vara så lätt?
Oj, vad långt det blev idag...
Tack för att du orkade läsa. (Om nu nån verkligen orkade läsa...)
Lycka till och ha det bra alla kurare och andra som kämpar med beroenden där ute!
Monstret var ju på krigsstigen igår, men han fick ju hårt motstånd och har faktiskt varit spakare idag. Jag tror att varje sådan liten seger, hur liten den än må vara, är viktig för ens utveckling mot en sundare människa. Jag tror att det är nyttigt att kunna komma bort från det snabba belöningssystemet som mat (eller droger, eller alkohol o.s.v.) utgör. Belöningen för kurandet ligger ju betydligt längre bort än belöningen när man äter en chokladbit eller dricker ett glas vin, eller vilken "drog" man nu är beroende av. Det gäller, åtminstone för mig, att varje dag påminna mig själv om varför jag har valt att göra det här och hur jag mådde när jag bestämde mig för den här vägen. Jag måste också varje dag påminna mig själv om hur jag kommer att må, känna mig och se ut när jag nått målet. Annars är jag rädd att min primitiva önskan om omedelbar behovstillfredsställelse tar över och att jag börjar stoppa i mig en massa mackor eller godis eller nåt annat kolhydratrikt. Kolhydrater är alltså min drog. JAG vill kunna bestämma över min kropp och mitt liv! Det vill jag INTE låta kolhydraterna göra längre.
Hur många söndagar (och andra dagar också, förstås, men oftast söndagar) har jag inte varit full av självförakt och förtvivlan och LOVAT mig själv dyrt och heligt att i morgon (alltså oftast en måndag), I MORGON ska jag ta tag i mitt liv och min vikt? Usch, jag blir riktigt ledsen när jag tänker på det...
Varför har det funkat så länge och ändå riktigt bra (jag har ju inte låtit mina gamla vanor och begär vinna hittills) den här gången då? Svaret på den frågan har jag funderat mycket över, men jag vet faktiskt inte. Det är alldeles säkert flera faktorer som spelar in. Dels så har jag en "nu eller aldrig-känsla", dels så är jag UTLED på att känna som jag gör inför mig själv och min kropp och så har jag läst bloggar av Skenet, Tina, BQ och C vilket har varit en ovärderlig hjälp. De har visat att man kan åstadkomma underverk! Jag är väldigt tacksam över att de har valt att dela med sig av sina tankar och känslor kring detta komplicerade problem. Tack, tack, tack mina hjältar! Det är säkert många fler än mig ni har hjälpt.
Nu låter det kanske som att jag är klar med min kamp och att jag har nått mitt mål, men det har jag ju INTE! Måljeansen kommer fortfarande inte över rumpan och kampen mot sockermonstret lär jag få hålla på med så länge jag lever. Det gäller att hitta beteenden som funkar och låta bli de beteenden som leder till övervikt. Inte en lätt uppgift, men vem har sagt att det ska vara så lätt?
Oj, vad långt det blev idag...
Tack för att du orkade läsa. (Om nu nån verkligen orkade läsa...)
Lycka till och ha det bra alla kurare och andra som kämpar med beroenden där ute!
söndag 17 augusti 2008
Dag 33.Kväll och miraklen känns lååångt borta...
Hej igen!
Så var det kväll den 33:e dagen. Varför är kvällarna så mycket jobbigare än morgnarna? Mitt monster är alldeles tyst på morgnarna, men lever runt desto värre på eftermiddagarna och kvällarna. Det skriker och gapar och tycker att jag ju har varit så duktig i en hel månad så det gör väl inget om jag äter nåt? Jag måste ju ha tappat en del kilon nu, så LIIITE godis eller mat gör väl inget? Kan inte det där monsterskrället bara gå och dö eller nåt??! Bråkar han så ska han få! Jag tänker INTE ge efter för hans tjat, utan jag SKA, SKA, SKA fixa det här nu!!! Igår kväll glömde jag ju drinken, och ikväll får jag tampas med monstret. Men det är väl så, antar jag. Om det vore lätt att gå ner i vikt och hålla sig smal och sund så skulle väl ingen ha viktproblem och då skulle väl inte CK behöva finnas?
Nånstans tror jag också att det kan vara nyttigt att bråka med sina monster och hjärnspöken. Man borde väl utvecklas då och bli starkare? Eller?
Jag har i alla fall varit ute och gått över 10000 steg idag. Enligt min stegräknare så har jag gått 7,5 km och förbrukat lite drygt 300 kcal. Då borde det ju ta en del på fettet. Undrar om monstret lever om lite extra när man förbränner lite extra? Det är en tröstande tanke. Lite lättare att stå ut med ett vrålande mat-monster om man tänker att det är då kroppen verklgen gör sig av med överflödsfettet. Monstret kanske vill bo i en tjock kropp?
Nu blev jag väldigt flummig. Sorry...
Hoppas ni har tysta monster ikväll ni andra kurare och kämpar!
Kram
J
Så var det kväll den 33:e dagen. Varför är kvällarna så mycket jobbigare än morgnarna? Mitt monster är alldeles tyst på morgnarna, men lever runt desto värre på eftermiddagarna och kvällarna. Det skriker och gapar och tycker att jag ju har varit så duktig i en hel månad så det gör väl inget om jag äter nåt? Jag måste ju ha tappat en del kilon nu, så LIIITE godis eller mat gör väl inget? Kan inte det där monsterskrället bara gå och dö eller nåt??! Bråkar han så ska han få! Jag tänker INTE ge efter för hans tjat, utan jag SKA, SKA, SKA fixa det här nu!!! Igår kväll glömde jag ju drinken, och ikväll får jag tampas med monstret. Men det är väl så, antar jag. Om det vore lätt att gå ner i vikt och hålla sig smal och sund så skulle väl ingen ha viktproblem och då skulle väl inte CK behöva finnas?
Nånstans tror jag också att det kan vara nyttigt att bråka med sina monster och hjärnspöken. Man borde väl utvecklas då och bli starkare? Eller?
Jag har i alla fall varit ute och gått över 10000 steg idag. Enligt min stegräknare så har jag gått 7,5 km och förbrukat lite drygt 300 kcal. Då borde det ju ta en del på fettet. Undrar om monstret lever om lite extra när man förbränner lite extra? Det är en tröstande tanke. Lite lättare att stå ut med ett vrålande mat-monster om man tänker att det är då kroppen verklgen gör sig av med överflödsfettet. Monstret kanske vill bo i en tjock kropp?
Nu blev jag väldigt flummig. Sorry...
Hoppas ni har tysta monster ikväll ni andra kurare och kämpar!
Kram
J
Dag 33. Undrens tid är inte förbi.
Hej!
Måste bara göra ett litet inlägg så här på morgonkvisten. Något MYCKET oväntat och nästan mirakulöst hände mig i går kväll. Det var ungefär lika oväntat som att Victoria Silvstedt skulle sadla om till raketforskare eller att Kungen skulle abdikera och ta med sig Silvia och starta ett kollektiv i Lappland eller nåt sånt.
Vad hände då? Jo, jag, J, den oförbätterliga sockermissbrukaren och matmumsaren av rang, GLÖMDE att ta den tredje påsen!!! När man går på ren kur så brukar man ju längta tills man ska få ta sin lilla gråa påse. Jag kom på vid 23.30-tiden att jag inte hade tagit min tredje påse, så det var bara att mixa och hälla i sig.
Konstigt att hunger och matsug kan försvinna sådär. Även om det inte är så så långa stunder, men det hände i alla fall! :-)
Idag är det mycket som ska hinnas med. Vill gärna ta mig ut i spåret och göra nåt rejält. Det känns som att det har stått still den här veckan och kanske till och med som att jag har lagt på mig. :-( Hur nu det skulle ha gått till? Men jag känner mig uppblåst på nåt vis... Vill att viktminskningen ska ta fart igen.
Ha en bra dag!
Kram /J
Måste bara göra ett litet inlägg så här på morgonkvisten. Något MYCKET oväntat och nästan mirakulöst hände mig i går kväll. Det var ungefär lika oväntat som att Victoria Silvstedt skulle sadla om till raketforskare eller att Kungen skulle abdikera och ta med sig Silvia och starta ett kollektiv i Lappland eller nåt sånt.
Vad hände då? Jo, jag, J, den oförbätterliga sockermissbrukaren och matmumsaren av rang, GLÖMDE att ta den tredje påsen!!! När man går på ren kur så brukar man ju längta tills man ska få ta sin lilla gråa påse. Jag kom på vid 23.30-tiden att jag inte hade tagit min tredje påse, så det var bara att mixa och hälla i sig.
Konstigt att hunger och matsug kan försvinna sådär. Även om det inte är så så långa stunder, men det hände i alla fall! :-)
Idag är det mycket som ska hinnas med. Vill gärna ta mig ut i spåret och göra nåt rejält. Det känns som att det har stått still den här veckan och kanske till och med som att jag har lagt på mig. :-( Hur nu det skulle ha gått till? Men jag känner mig uppblåst på nåt vis... Vill att viktminskningen ska ta fart igen.
Ha en bra dag!
Kram /J
lördag 16 augusti 2008
Dag 32. Syndernas bekännelse...
Hej!
Det är lika bra att jag erkänner direkt! Det bidde ingen löptur idag... Har fortfarande noll ork, så jag har bara gått en promenad på 4 km idag. Ska försöka att göra lite sit-ups och armhävningar innan jag lägger mig också, men den här gången vågar jag inte lova nåt. Fattar inte varför jag är så trött och seg. Ja, ja, det går väl över!
Filmen jag såg igår; "Into the wild", var jättebra! Vacker, poetisk och ovanlig. Dessutom bygger den på en sann historia. Den kan jag rekommendera!
Ikväll blir det en lättsam, ytlig romantisk komedi: "27 dresses" med Katherine Heigl från "Grey´s anatomy". Det blir säkert ingen djupare filmupplevelse, men kan vara mysig att se en lördagkväll utan annat, ätligt mys. Dessutom tror jag att den är en riktig tjejfilm och A och jag är ju ensamma hemma ikväll eftersom man och son inte är hemma, så det passar perfekt!
A´s lördagsgodis ropar lite på mig nu, men jag vägrar att lyssna. ;-) Lakritsen skriker högst, men jag har laddat med sockerfritt lakritstuggummi så det ska jag ta om det blir för illa. Tror inte att det ska bryta ketosen.
ha en trevlig lördagkväll och må så gott!
J
Det är lika bra att jag erkänner direkt! Det bidde ingen löptur idag... Har fortfarande noll ork, så jag har bara gått en promenad på 4 km idag. Ska försöka att göra lite sit-ups och armhävningar innan jag lägger mig också, men den här gången vågar jag inte lova nåt. Fattar inte varför jag är så trött och seg. Ja, ja, det går väl över!
Filmen jag såg igår; "Into the wild", var jättebra! Vacker, poetisk och ovanlig. Dessutom bygger den på en sann historia. Den kan jag rekommendera!
Ikväll blir det en lättsam, ytlig romantisk komedi: "27 dresses" med Katherine Heigl från "Grey´s anatomy". Det blir säkert ingen djupare filmupplevelse, men kan vara mysig att se en lördagkväll utan annat, ätligt mys. Dessutom tror jag att den är en riktig tjejfilm och A och jag är ju ensamma hemma ikväll eftersom man och son inte är hemma, så det passar perfekt!
A´s lördagsgodis ropar lite på mig nu, men jag vägrar att lyssna. ;-) Lakritsen skriker högst, men jag har laddat med sockerfritt lakritstuggummi så det ska jag ta om det blir för illa. Tror inte att det ska bryta ketosen.
ha en trevlig lördagkväll och må så gott!
J
fredag 15 augusti 2008
Dag 31. Fredag igen.
Hej!
Så var den första arbetsveckan avklarad och ännu en helg på ren kur ligger framför mig. Helg utan god mat och godis känns inte lika svårt längre. Det betder väl att jag måste ha kommit nån vart med mina gamla dåliga vanor och primitiva begär?
Annars så har den här veckan varit jobbig. Jag kanske måste öka på vattenmängden när jag jobbar för att få mer ork? Får prova det, för jag har varit så trött den här veckan så fy! Träningen har blivit lidande. Ingen jogging alls. Skärpning J!!! Det här håller inte! Nä, i morgon SKA jag ge mig ut i spåret igen! Jag ska också köra ett yogapass har jag tänkt. Det var längesen och jag saknar det faktiskt.
Jaha, vad gör man då för att ha det lite fredagsmysigt när man inte äter? Jag och älsklingen har hyrt "Into the wild" som ska vara så bra. Hoppas att den är lika bra som jag har hört!
Förresten!! Jag har inspirererat en arbetskamrat till att börja med CK! Hon kör igång i morgon. Lycka till C!! Kul att ha en kurare till på jobbet. Då kan vi peppa varandra när chefen matar de andra med thaimat, ha,ha!
Ha en riktigt skön fredag alla kurare och kämpar!
/ J
Så var den första arbetsveckan avklarad och ännu en helg på ren kur ligger framför mig. Helg utan god mat och godis känns inte lika svårt längre. Det betder väl att jag måste ha kommit nån vart med mina gamla dåliga vanor och primitiva begär?
Annars så har den här veckan varit jobbig. Jag kanske måste öka på vattenmängden när jag jobbar för att få mer ork? Får prova det, för jag har varit så trött den här veckan så fy! Träningen har blivit lidande. Ingen jogging alls. Skärpning J!!! Det här håller inte! Nä, i morgon SKA jag ge mig ut i spåret igen! Jag ska också köra ett yogapass har jag tänkt. Det var längesen och jag saknar det faktiskt.
Jaha, vad gör man då för att ha det lite fredagsmysigt när man inte äter? Jag och älsklingen har hyrt "Into the wild" som ska vara så bra. Hoppas att den är lika bra som jag har hört!
Förresten!! Jag har inspirererat en arbetskamrat till att börja med CK! Hon kör igång i morgon. Lycka till C!! Kul att ha en kurare till på jobbet. Då kan vi peppa varandra när chefen matar de andra med thaimat, ha,ha!
Ha en riktigt skön fredag alla kurare och kämpar!
/ J
onsdag 13 augusti 2008
Dag 29. Monstret har vaknat...
Mitt socker- och godismonster har vaknat idag och visar upp sitt fula tryne. Fy vad jobbigt matsuget har varit idag! Det har ju gått riktigt bra tidigare, men idag har det varit en tuff kamp. Jag kan ju säga att min käre chef inte gjorde saken lättare genom att bjuda hela personalen på Thaibuffé... Men det som inte dödar härdar har jag hört, så det kanske gör mig starkare att jag stod emot och gick undan och tog min lilla påse? Jag slapp dock sitta ensam eftersom söta M heller inte kunde äta thaimaten pga sin krånglande mage. Tack M!!
Har försökt analysera varför monstret har vaknat just nu. Har väl inget klockrent svar men det KAN bero på följande:
Har försökt analysera varför monstret har vaknat just nu. Har väl inget klockrent svar men det KAN bero på följande:
- Hormonella orsaker. Skojiga veckan närmar sig...
- Jag har börjat jobba och man blir trött i början, innan man är inne i det igen. När jag känt mig trött tidigare , har jag ofta tagit till mat för att piggna till och för att livet ska kännas roligare och mysigare.
- Jag har druckit för lite vatten.
- Jag har gått på ren kur så länge nu, att det börjar bli lite trist med de små gråa påsarna.
Jag tänker dock INTE ge efter för mina matbegär!! No way! Jag måste ju lära mig att hantera sådana här situationer UTAN att stoppa mat i munnen! För om man tänker efter, vad blir konsekvenserna om jag äter nu? Blir nånting bättre av det? NEJ!!! Jag kommer bara att bli hungrig och besviken på mig själv för att jag har tagit ett steg längre BORT ifrån mitt mål! Om jag härdar ut så kommer jag i morgon bitti när jag vaknar att vara ett steg NÄRMARE mitt mål. Eller hur?
Nä, J. Skärp dig och håll dig till planen!
Hoppas ni andra som kämpar har haft en lättare dag!
Kram/J
tisdag 12 augusti 2008
Dag 28 på ren kur och bloggpremiär.
Hej!
Ska försöka mig på att beskriva min kamp mot överflödskilona här. Jag har haft stor hjälp av andras bloggar och blir glad om jag kan hjälpa någon annan. Jag tror dessutom att det kan vara bra att få skriva av sig och få ner tankar och känslor i skrift.
Jag har alltså gått på s.k. ren cambridgekur i 28 dagar nu. Det har gått bra hittills, även om vissa stunder, ibland dagar är en hård kamp mot gamla ätmönster och begär. Den här gången är jag dock helt bestämd på att vinna! Jag har ett par gamla jeans som jag SKA kunna ha igen! Har valt att strunta i vågen, då den stressat mig tidigare. Kollar mina resultat med måttband och kläder istället.
Nu är det nog bäst att jag går och lägger mig eftersom jag får gå upp senast 6.00 om jag ska kunna promenera till jobbet i morgon. Tror att det är viktigt att få rutin på motionen redan nu, om vikten ska kunna hållas i schack när kurandet är över.
Ha det bra alla kurare och andra därute!
/ J
Ska försöka mig på att beskriva min kamp mot överflödskilona här. Jag har haft stor hjälp av andras bloggar och blir glad om jag kan hjälpa någon annan. Jag tror dessutom att det kan vara bra att få skriva av sig och få ner tankar och känslor i skrift.
Jag har alltså gått på s.k. ren cambridgekur i 28 dagar nu. Det har gått bra hittills, även om vissa stunder, ibland dagar är en hård kamp mot gamla ätmönster och begär. Den här gången är jag dock helt bestämd på att vinna! Jag har ett par gamla jeans som jag SKA kunna ha igen! Har valt att strunta i vågen, då den stressat mig tidigare. Kollar mina resultat med måttband och kläder istället.
Nu är det nog bäst att jag går och lägger mig eftersom jag får gå upp senast 6.00 om jag ska kunna promenera till jobbet i morgon. Tror att det är viktigt att få rutin på motionen redan nu, om vikten ska kunna hållas i schack när kurandet är över.
Ha det bra alla kurare och andra därute!
/ J
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
