Friluftsdag och packning

Hej på er!
Hoppas att ni alla mår bra.
Idag har vi haft friidrottsdag med hela högstadiet. Både roligt och inte. 99% av alla ungdomar är helt underbara och hur mysiga som helst, medan det finns en liten procent som mår så dåligt och är så trasiga själar att de bara kan bete sig destruktivt. Tråkigt och synd för alla andra, men en av mina övertygelser är att det man fokuserar på växer, så därför väljer jag att ta tag i det problem som det fåtal "bråkstakar" utgör men minnas och fokusera på alla de underbara ungdomar som finns. Det är verkligen världens bästa jobb att vara lärare när det funkar! Det ger så mycket och är så roligt att få privilegiet att få vara en del av livet för eleverna under högstadietiden! Det är en otrolig skillnad på den relation jag hade till mina lärare när jag gick på högstadiet (jo, jag vet att det inte heter högstadiet längre, men det struntar jag faktiskt i!!) och den relation jag har till mina elever. I vårt arbetslag är dörren till lärarnas arbetsrum alltid öppen och det har fått till följd att våra elever sällan är i rasthallen, utan de umgås konstigt nog hellre med oss!! Det hade jag INTE gjort när jag var tonåring, det kan jag säga. De sitter inne hos oss och pratar och pratar. Det går inte en enda dag utan att jag får någon kram av någon elev och alltid finns det något som framkallar skratt. Så jag är väldigt tacksam för att jag har ett jobb som jag trivs så bra med. Visst blir jag arg ibland och jag lovar att jag säger ifrån! Jag kan vara en riktig "monsterfröken" om det behövs, och det gör det ju då och då. Men oftast har vi bara roligt och jag önskar att det vore den bilden som syntes i massmedia ibland...

Ja, ja så är det. Maten har jag inte tänkt så mycket på, utan jag har släppt det lite grann nu under min paus. Jag känner mig rätt tjock, svullen och orolig i magen och det känns som att jag skulle ha gått upp 5 kg, men det får vara så nu. Jag kan ju snart köra igång med mina påsar igen. Jag funderar dock på om det är p.g.a. lite bristande kontroll och rädsla för att komma tillbaka till utgångspunkten igen som får mig att känna så, eller om det är nåt annat. Jag har ätit en del av det jag har varit som mest sugen på nu. Smågodis och kanelbulle t.ex. och det är ju gott, men inte så gott att det är värt att misslyckas med mitt viktprojekt. Har lite ångest faktiskt. Hade inte resan och övernattningen i stugan kommit i vägen så hade jag aldrig valt att ta ett uppehåll. Men det borde väl fortsätta att ticka på neråt på vågen igen när jag åter är på banan på söndag lunch. Det finns dock en liiiten rädsla för att det ska vara "förstört" på något sätt nu. Ogrundat, jag vet, men så känns det. Det är ju så fantastiskt skönt att ha tappat en del av kilona och jag vill ju fortsätta neråt!

Läste förresten på Viktklubbens forum att Caroline där rekommenderar styrketräning framför konditionsträning för att lättare hålla vikten efter avslutad kur. Jag skulle kunna tänka mig att en kombination är det allra bästa, eller vad tror ni kloka bloggläsare?

Nu väntar packning inför resan till Mariefred. Det ska bli jättekul att komma dit! Jag har fått för mig att det är väldigt mysigt och lite "gulligt" där och att jag kommer att trivas förträffligt! Ett lite lustigt sammanträffande är att två av mina nyfunna bloggvänner kommer därifrån. Det blir lite extra kul att se var de växt upp, trots att jag aldrig träffat dem eller sett dem. Det är konstigt i cybervärlden...

Hoppas att ni får en vilsam och givande helg och ni som kämpar: det är inte så gott att äta som man tror när man kurar. Jag lovar! Det är inte värt det, så kör på! Ni klarar allt ni vill!
Många kramar från J