Hej hopp!
Jag har ju sagt tidgare att en av mina bästa grenar är att oroa mig. En annan av mina bästa grenar är "tjutning" (d.v.s. att gråta). När jag läste goa Helenas och Skenets kommentarer så blev jag så glad och rörd att jag var tvungen att grina en skvätt! Barnen undrade vad som hade hänt och skakade bara på huvudet när de fick höra varför jag grinade. Min käre man är betydligt mer härdad, så han lyfte knappt på ena ögonbrynet ens.
Jag blir så rörd över deras stöd! Tänk att det finns så goa människor!! Deras stöd betyder så oerhört mycket. Tack snälla goa ni! Jag tycker om er, trots att jag aldrig har träffat er!
Idag har det gått betydligt bättre. Jag har provat de tider som Helena och Skenet kör, d.v.s. 12-16-20. Jag tror faktiskt att det är bättre. Jag har "freestylat" lite mer, vilket ibland har inneburit att det har gått väldigt långt mellan "måltiderna". Jag ska prova att ta mina påsar med 4- timmarsintervaller en vecka och se om det känns bättre än att ta dem som det passar. Vattnet ligger jag dock lite efter med idag med. Ska försöka hälla i mig mig det jag måste ikväll, trots att sömnen blir lidande.
Guldkanten idag är dels Skenets och Helenas stöd och att mina kära små barn varit alldeles extra duktiga med läxor idag! Jag har faktiskt busat lite extra på jobbet idag också och det har gjort att jag faktiskt har känt mig lite mer levande. Jag har en jättego och busig frökenkollega som jag har busat med. Sen får man ta vara på det lilla; igår kände jag mig ju så gammal (t.o.m. i stort sett med ena benet i graven, tror jag) och idag trodde en av mina elever att min kollega E var äldre än jag. E är 29!!!! Alltså 9 år yngre! He, he! Då kände jag mig också lite mindre död. Sen så är det ju så att elever i ärlighetens namn har svårt att bedöma åldrar. De kan tro att man är allt mellan 22 och 52, men det tänker jag inte låtsas om. Så det så! Jag tänker låtsas att jag är en ung levande 29-åring som har massor av roligt och spännande kvar att uppleva!
Må så gott och hitta era guldkanter!
Kram
J
Om mig
- J
- Jag är en tjej på 38 år som beslutat att bli av med överflödiga kilon med hjälp av cambridgekuren och motion. Här delar jag med mig av mina tankar och funderingar kring detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad glad jag blir att höra att du har en bra dag :) Tack för dina ord om mig och Skenet, det värmer. Jag vet hur svårt det är och ibland behöver man bara lite uppmuntran, spela roll om det kommer från en person du inte känner. Är du med i ck-träsket så är du även med i ck-gänget. Att vara med i ck-gänget betyder att man får peppning och uppmuntran eller en axel att luta sig mot när det går mindre bra (för det är också helt okej). Alla har vi bra och mindre bra dagar, thats life. Kram på dig!
Skicka en kommentar