Skam, ångest och skuld...

Hej!

Tack goa Skenet och Anette för era peppande kommentarer! Å, vad glad jag är att ni finns och att ni skriver till mig! Det värmer hjärtat och det är underbart att ni tror på mig, men... Jag svek er igår. Mest svek jag mig själv förstås, men det är er jag skäms inför. Det blev 1-0 till monstret igår. Jag glufsade och åt som om det inte fanns nån morgondag. Det är bara det att morgondagen kom och med den följde ånger, skam och skuld. (OCH ett kilo plus på vågen!)Negativa känslor som inte har något gott och uppbyggligt med sig alls, tvärtom. Nu sitter jag här och skäms och känner mig som Heffaklumpen (fast inte lika söt som han...).
Det har varit tungt den här gången. Har kämpat med monstret som tusan. Varför?

• Det är färre kilon att bli av med.
• Kroppen och hjärnan har fått mycket av det goda i december och det kanske gör det svårare?
• Jag är fortfarande ledig och det känns lite som helg varje dag.

Vet inte om dessa faktorer inverkar, men jag tror att de kan göra det. Eller så är det ursäkter...

Nä, J! Nu är det dags att kavla upp ärmarna och ta tag i saker och ting. Nog för att det är vintrigt och bistert nu, men våren är snart här och då vill jag verkligen inte vara någon fläskig Heffaklump!

Hoppas att det går bättre för er! Jag håller i alla fall tummarna för er och försöker dela med mig av den lilla kraft och gnista av kämpaglöd jag har.

Kramar/J