Hej igen!
Nu var det RIKTIGT längesen jag skrev nåt. Jag har inte varit i närheten av datorn eller bloggar eller bloggande på ett bra tag nu, vilket är synd eftersom det säkert hade fått mig att må lite bättre och hjälpt upp motivationen. Det har varit väldigt stressigt på jobbet ett tag och jag har en vän som har allvarliga problem som jag har försökt hjälpa. Det, sammanslaget med alldeles för lite ork och misslyckat kurande har gjort mig lite nere och utan kämparanda.
Nu känns det lite bättre och jag ska försöka att köra ett tag igen. Jag har en arbetslunch som jag inte kommer undan på tisdag, så jag kör kombinerat fram till dess och helt rent igen från onsdag.
Oj, oj, oj vad lätt det är att komma tillbaka i gamla, destruktiva vanor!!! Jag har märkt att jag fortfarande tänker att jag antingen ska köra helt rent eller släppa alla hämningar. Det kanske därför är bra att köra lite kombinerat några dagar? Jag MÅSTE ju kunna äta som vanligt folk! VARFÖR ska det vara så himla svårt? Jag har kört någon dag helt rent, någon dag kombinerat med vettig mat och någon dag där jag släppt helt på kvällen. Värdelöst!!! Egentligen så är ju skräpmaten och godiset som jag "unnar" mig när jag släpper hämningarna inte så väldigt gott. Jag tror att det är känslan av helgmys och fest som är det centrala egentligen, men CK kopplar jag ju inte automatiskt till mys och fest precis...
Nä, skärpning J!!! Det SKA gå att äta som folk och inte spåra ur, men först en liten tid till med CK. Att blogga regelbundet tror jag också kan hjälpa mig att hålla mig kvar på banan. Att läsa era bloggar hjälper ju jättemycket och det är ganska skönt att "skriva av sig".
Hoppas att det går bättre för er, kurare och kämpar där ute!
Kram och kraft till er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej J! Vad roligt att se att du är tillbaka i bloggträsket. Tråkigt att höra om din vän, hoppas att det löser sig. Visst är det lätt att komma tillbaka i gamla vanor. Bara för att man har gått ner så försvinner inte kampen mot kilona. Hoppas det går bra att komma tillbaka, om inte så har du alltid oss:)
Kram
Hej igen gumman - har kollat efter i din blogg alla dagar om du skrivit något men blivit lika besviken varje gång (utom nu:)
Jag är likadan - måste gå på helt ren kur för att lyckas - äter jag lite så slår det över och jag kan äta hur mycket som helst....Men jag jobbar hela tiden med att få en sund inställning till mat och ätande, vilket alla som kurar borde göra, för annars går man ju bara upp i gen efter avslutat kurande. Det är ju ingen mirakelmetod som håller kilona borta för evigt. Utan vi måste kämpa med att hålla vikten också.
Kram Tina
Hej lilla J!
Jag håller med kloka Helena och kloka Tina - det är härligt att höra att du e på G igen - men... det e ju en jädrans kamp det här med att hålla kilona i schack.
Vi alla kanske har gemensamt att vi är viljestarka individer som har envisheten nog att klara utav ren-kurperioder - men det är ju sedan - när man väl skall tillåta sig att äta - då verkar det bli för mkt för oss viljekämpar kombinerat med förmågan att kunna lägga band på sig själv och sina begär... ;) :)
.... hörde en intressant intervju med vackra skådespeleskan Lena Endre, som just tog upp det här med att hela tiden "lägga band på sig själv" och sina sinnliga utlevelser - hon menade också på att hon är en "allt eller inget-person" och egentligen kanske det hela beror på en sådan stark kärlek till livet som gör att vi är i behov av dessa ytterlighetsupplevelser - eller helt enkelt att man är en passionerad individ. Men tänk vad vi kan göra med kraften... (energin) som beslutsamheten och effektiviteten som beslutsamhets (kraften) som det samtidigt genererar..
Ja hur som helst, inget ont som inte för ngt gott med sig.. om vi hittar den djupare insikten - kanske då kan vi hitta "nyckeln" eller "källan"... vi får söka tillsammans för att hitta svaret - eller så är den en del av livskraften -
Ibland funderar jag på hur (om?) den här komplexa kraften (demonerna) verkar ha en tendens att avmattas med tiden - ja .... för vilka pensionärer på ålderdomshemmet verkar kämpa mot de krafter vi kämpar emot... jag tror hela energiflödet blir avmättat med tiden... vi kankse borde fundera vad vi - med denna - personlighetstyp kan göra med energin/frenesin vilken vår (upplevelse av) demon-närvaro(n) genererar...
Ja ja- det är lite flummigt men också lite spännande ... här som vanligt... he he
stor kram från funderar J
hallå,jag kollar oxå in och hejar på dej..
Skicka en kommentar