Hej!
Oj, vad dagarna går och vad mycket det är att göra! Bloggandet har blivit lidande... Sorry.
Det är utvecklingssamtalstider och då har vi fröknar MASSOR att göra (som om vi inte har det annars ;) ). Kuren går, men det är svårt nu. Monstret härjar med mig och varje dag är en kamp. Men vem har sagt att det ska gå lätt jämt? Om det var lätt så skulle väl ingen vara överviktig? Nä, jag försöker att lära mig något av de svårigheter och de kamper jag går med monstret så att jag kan klara fler fighter i framtiden, men inte är det kul när det känns så här...
Vi får kämpa på tillsammans, tjejer!
Ta hand om er och hoppas att ni har mer "flyt" än jag just nu!
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
åh, jag vet precis hur du känner dig, alla har vi varit där. För mig har den rena kuren nu efter elva veckor börjar kännas så trygg, har bara några kilo kvar nu och känner knappt att jag VILL börja äta igen...
kämpa på tjejen!
Det är inte lätt när det är svårt! Men tänk på att du har gått ner så mycket och är typ i mål. Du ska vara glad att du inte är i mina skor :) Jag kommer säkerligen känna samma sak som du när jag väl är där. Fördelen är att jag då har dig som kan berätta hur jag ska komma över målstrecket. Kämpa på vännen och tryck ner monstret hela vägen ner till Kina!
(jag har bytt bloggadress)
Kram
Jopp, jag håller mig på banan och tänker fortsätta med det....Tycker jag att du också ska göra - tänk på målet gumman.
Kram Tina
Hej! Du är inte ensam! Jag kurar också och jag spårade ur rejält i helgen jag också, det känns jobbigt, men det är bara att ta nya tag! Vi fixar det härför vi är så himla duktiga och målmedvetna och vi förtjänar att nå våra mål och må bra!
//Titti
http://tittiscamebridgekur.blogspot.com/
Nu börjar jag bli lite orolig för dig. Hur går det och hur mår du? Det är helt ok om det inte går bra, vi har alla haft sådana perioder. Men jag saknar dina inlägg så kom tillbaka till oss! Kram
Skicka en kommentar