Dag 35. Misströstan och glädje.

Hej!
Hoppas ni har det bra och känner er starka och peppade idag!
Jag är så ofantligt glad för de kommentarer och meddelanden ni lämnar! Ni anar inte vad mycket det ger! Tusen tack!! Ni får hemskt gärna fortsätta med det! Ni, mina bloggvänner, är alltså glädjen.
Det som gör att jag misströstar är att jag (dumt, jag VET, men det är så svårt att låta bli hela tiden!!) jämfört mig med en annan väldigt framgångsrik kurare på viktklubben. Jag är inte på något vis missunnsam, utan unnar henne absolut hennes resultat av hela mitt hjärta, men jag undrar ju varför det går så trögt för mig, fast jag håller mig på banan... Jag läste alltså om en tjej som gått från 74 kg till 66 på, håll i er nu, TVÅ veckor!!! Superresultat! Jag har ju hållit på i FEM veckor och väger mig visserligen inte, men jag mäter mig och man känner ju på kläder, och jag har nog minskat ca 4-5 kg. Ca hälften alltså... Visst, mina gamla jeans är ju lite lösare men de hänger ju inte som säckar. Jag kan fortfarande ha dem och det tror jag INTE att jag skulle kunna om jag tappat mer... Vad är det för fel på mig? Är jag dömd att vara en tjockis eller vad? Varför vill inte min kropp släppa ifrån sig fettet?! Jag har följt kuren till punkt och pricka och rör på mig. Förra veckan var jag så extremt trött, så då blev det bara några promenader, men innan det joggade jag varannan dag och gick och gjorde lite styrkeövningar där emellan...
Jag känner mig som en misslyckad liten rulta som är dömd till att vara tjock. Vad ska jag göra för att få bättre fart på viktminskningen?
Suck! Det var mycket gnäll för en som avskyr gnäll, men jag var bara tvungen att få gnälla av mig lite. Ska försöka låta bli att inte gnälla så nåt mer. I morgon ska jag vara positiv och ognällig!
Hoppas ni känner er mer nöjda med er själva än vad jag gör!
Ha det bra!
Kram/J