Dag 34. Regntung måndag.

Hej på er!
Monstret var ju på krigsstigen igår, men han fick ju hårt motstånd och har faktiskt varit spakare idag. Jag tror att varje sådan liten seger, hur liten den än må vara, är viktig för ens utveckling mot en sundare människa. Jag tror att det är nyttigt att kunna komma bort från det snabba belöningssystemet som mat (eller droger, eller alkohol o.s.v.) utgör. Belöningen för kurandet ligger ju betydligt längre bort än belöningen när man äter en chokladbit eller dricker ett glas vin, eller vilken "drog" man nu är beroende av. Det gäller, åtminstone för mig, att varje dag påminna mig själv om varför jag har valt att göra det här och hur jag mådde när jag bestämde mig för den här vägen. Jag måste också varje dag påminna mig själv om hur jag kommer att må, känna mig och se ut när jag nått målet. Annars är jag rädd att min primitiva önskan om omedelbar behovstillfredsställelse tar över och att jag börjar stoppa i mig en massa mackor eller godis eller nåt annat kolhydratrikt. Kolhydrater är alltså min drog. JAG vill kunna bestämma över min kropp och mitt liv! Det vill jag INTE låta kolhydraterna göra längre.
Hur många söndagar (och andra dagar också, förstås, men oftast söndagar) har jag inte varit full av självförakt och förtvivlan och LOVAT mig själv dyrt och heligt att i morgon (alltså oftast en måndag), I MORGON ska jag ta tag i mitt liv och min vikt? Usch, jag blir riktigt ledsen när jag tänker på det...
Varför har det funkat så länge och ändå riktigt bra (jag har ju inte låtit mina gamla vanor och begär vinna hittills) den här gången då? Svaret på den frågan har jag funderat mycket över, men jag vet faktiskt inte. Det är alldeles säkert flera faktorer som spelar in. Dels så har jag en "nu eller aldrig-känsla", dels så är jag UTLED på att känna som jag gör inför mig själv och min kropp och så har jag läst bloggar av Skenet, Tina, BQ och C vilket har varit en ovärderlig hjälp. De har visat att man kan åstadkomma underverk! Jag är väldigt tacksam över att de har valt att dela med sig av sina tankar och känslor kring detta komplicerade problem. Tack, tack, tack mina hjältar! Det är säkert många fler än mig ni har hjälpt.
Nu låter det kanske som att jag är klar med min kamp och att jag har nått mitt mål, men det har jag ju INTE! Måljeansen kommer fortfarande inte över rumpan och kampen mot sockermonstret lär jag få hålla på med så länge jag lever. Det gäller att hitta beteenden som funkar och låta bli de beteenden som leder till övervikt. Inte en lätt uppgift, men vem har sagt att det ska vara så lätt?
Oj, vad långt det blev idag...
Tack för att du orkade läsa. (Om nu nån verkligen orkade läsa...)
Lycka till och ha det bra alla kurare och andra som kämpar med beroenden där ute!