Dag 33.Kväll och miraklen känns lååångt borta...

Hej igen!
Så var det kväll den 33:e dagen. Varför är kvällarna så mycket jobbigare än morgnarna? Mitt monster är alldeles tyst på morgnarna, men lever runt desto värre på eftermiddagarna och kvällarna. Det skriker och gapar och tycker att jag ju har varit så duktig i en hel månad så det gör väl inget om jag äter nåt? Jag måste ju ha tappat en del kilon nu, så LIIITE godis eller mat gör väl inget? Kan inte det där monsterskrället bara gå och dö eller nåt??! Bråkar han så ska han få! Jag tänker INTE ge efter för hans tjat, utan jag SKA, SKA, SKA fixa det här nu!!! Igår kväll glömde jag ju drinken, och ikväll får jag tampas med monstret. Men det är väl så, antar jag. Om det vore lätt att gå ner i vikt och hålla sig smal och sund så skulle väl ingen ha viktproblem och då skulle väl inte CK behöva finnas?
Nånstans tror jag också att det kan vara nyttigt att bråka med sina monster och hjärnspöken. Man borde väl utvecklas då och bli starkare? Eller?
Jag har i alla fall varit ute och gått över 10000 steg idag. Enligt min stegräknare så har jag gått 7,5 km och förbrukat lite drygt 300 kcal. Då borde det ju ta en del på fettet. Undrar om monstret lever om lite extra när man förbränner lite extra? Det är en tröstande tanke. Lite lättare att stå ut med ett vrålande mat-monster om man tänker att det är då kroppen verklgen gör sig av med överflödsfettet. Monstret kanske vill bo i en tjock kropp?
Nu blev jag väldigt flummig. Sorry...
Hoppas ni har tysta monster ikväll ni andra kurare och kämpar!
Kram
J